Sitter och funderar över vad jag egentligen åstadkommit denna dag-

och minnet sviker totalt.

Vaknade - ja.

Läste SDS - kaffe -ja.

Träning - nej.

Mer sova - ja.

Vaknade - softade vid datorn - ja.

Städade undan - dammsög -ja.

Dusch - kläder - ja.

Nu står det still...

Fixade papper...lämnade in...

Handlade...

Telefonsamtal...

Softade datorn...

Läste bloggar...svarade

Fixade käk...gott

Såg TV...Idol...kul

Sitter härnu - godnatt !

Annat:

Niclas (min älskade äldste) opererad i ryggen - ligger i Trelleborg

Han mår skit....

Mitt (första ) älskade barnbarn M på Cura i försök  få ny baby..

Elvira (barnbarn) 40 graders feber

Min älskade dotter önskar jag bättre tider

Thats life....

Natti - sleep well......

Kände och insåg att jag kanske visste för litet

om vissa diagnoser en av mig mkt älskad

närstående diagnostiserats med.

Skulle varit o tränat tidigt idag men fastnade vid datorn

där jag gick in o sökte rätt på det jag ville veta.

Tryckte ut en hel del läsbart och insåg att så faktiskt var fallet.

Jag visste mkt till viss del men inte hela omfattningen

vilket var välbehövligt veta.

Gav mig svar på en hel del frågor.

Insåg oxå att behandling oftast ger bra resultat att

kunna leva sitt liv i större trygghet.

Känns skönt i hjärtat.

Många runtomkring som önskar detsamma.

Känner stor kärlek och förhoppningar om en bättre framtid.

Ännu en dag som snart gått till sitt slut.

Kusligt då man tittar sig över axeln och känner

tider, dagar och timmar som passerat.

Livet går fort och den tid som gått kommer

aldrig tillbaka.

På gott och på ont.

Denna sekund som nyss försvann - är borta - och denna....

Kort tid egentligen vi trampar runt här på jorden.

Det gäller att försöka ta till vara på tiden så gott det går.

Jag är tyvärr inte så bra på det.Bättring

Idag har det kännt ganska så tungt i sinnet.

Svårt hantera en massa tankar som far runt som

projektiler i hjärnan. Vissa fortplantar sig i hjärtat

andra åter sticker till i magen.

Stack och tränade vilket var ett bra avbrott

- även om det gick ganska fort.

Jag var i alla fall där och nöjd med det.

Hasse kom upp hjälpte mig med de av Telia (tror jag)

kringkastade kanalerna i TV o dvd.

Tog en fika.

Tvättade i em. Hade sett fel på dag - upptäckte det först 

då jag kom ner och såg att någon annan fyllt maskinerna.

Jag var klar så det löste sig.

Fick visserligen hänga, lägga fuktig tvätt i rummet.

So what.

Ringt o önskat Niclas lycka till inför morgondagen.

Skall läggas in för operation i ryggen.

Nervöst o oroligt faktiskt.

Skulle hjälpt en kollega med hennes teatergrupp ikväll.

Kände att det dels krockade med tvättiden och att orken

motivationen inte räckte till idag.

Skulle inte lyckas göra ett bra jobb.

För det måste man ha mer positiv energi i kroppen.

Hon har problem med gruppen som är respektlösa etc...

Får ta det nästa tisdag och det var ok för henne.

Tappat en plomb  - samma som lagades för 1 vecka sedan.

Ringde tandl. mobil men ännu inte fått svar.

Bara utgifter....satans perkula..

I morgon onsdag.....

Igår - söndag - regnade det.

Längtade efter Niclas o Bella.

Bestämde mig snabbt för att åka dit.

Trotsade regnet.

Tog moppen och for iväg.

Ganska så långt dit...

Det duschregnade microsmå regndroppar

som letade sig in överallt.

Vände in vid mosken.

Såg en grupp ungdomar stå invid vägkanten.

Tysta.

Höll om varandra.

På marken låg massor av blommor och levande ljus.

Det var just där den unga tjejen blev skjuten i förrgår.

Kändes sorgset.

Vem vet vad morgondagen har att ge.

Jättemysigt komma hem till Niclas o Bella.

Känns så kravlöst.

Fikade, pratade, lekte med datorn, var tysta,

åt god mat (som vanligt),såg film.

Niclas skulle kunna skriva en egen tränings och kokbok.

På onsdag läggs han in på operation.

Obehagligt-men får lita på läkarna.

bye

Varit en verkligt mysig lördag.

Vaknade inte förrän vid 9-tiden -lugnt -

utan den vanliga morgonångesten som annars alltid hemsöker mig.

Denna åkomma jag tycks dela med  Kristina Lugn

och Erland Josephson vilket jag fick höra

i TV-programmet om sistnämnda man.

Stackarn som idag lider av svår Parkinson.

Satte igång och avfrostade frysen.

In med massor av kokande vatten vilket fick isblocken att smälta

och som ett mindre Niagarafall forsa ut över golvet.

Trots allt vad handdukar som fanns var ditlagda.

Dessutom hade jag en "duk" från C.Olsson

som ska suga upp ett helt badkar i princip.

Inte så bra alls, då jag i köket har trägolv som redan buktar vid frysen,

efter tidigare avdrostningar.

Massor av mat fick jag kasta vars datum gått ut april/maj 2008

och alltså borde varit inhandlat 2007.

Hopplösa jag.

Avskyr kasta mat.

Svider i både snåltarmen och plånboken.

Stekte trots allt upp en påse champinjoner vars datum gått ut

endast för två veckor sedan.

Rädda vad som räddas kan.

Det blev i alla fall luftigt i frysen och gott om plats för annat.

Hasse ringde och bjöd på fika.

Killarna blev jätteglada och ville återigen visa allt fint de tycker

det finns i deras nya hem hos sin pappa.

Samma varje gång.  Sitt rum, toan, badrummet etc...

Mysigt gosa med dem.

Pratiga, kramiga, intensiva goa små killar.

Ritade teckningar till mig, bjöd mig på deras godis, lade pussel.

Ikväll måste antagligen även en icke-idrottsintresserad som jag

kolla fotbollen.

Mellan varven av Oldsberg o Körsången.

Nu ska jag käka.....

Helskotta !

Sitter i soffan, dricker kaffe för tredje gången idag

och klockan är bara 13.00

Jobbar mentalt på att motarbeta de äckliga,fula,

groteska bacellusker som med sina huggtänder 

försöker bita sig fast i min kropp och bearbeta mitt immunförsvar.

Slagsmål pågår.

Bort...bort...bort...flyg iväg...schas!

En blixt for ner i min skalle.....träningsvärken kanske inte är just detta ?!

Kanske nöffnöff som tränger sig på...men den har icke en chans...jag lovar!

Bojkottar griskött.

Blev alltså ingen Bodyvive idag !

Ville inte riskera även få hjärtinfarkt på "viven".

Får bli en annan dag.

Betr "viven alltså".....

Såg just att en rumänsktysk författarinna vid namn Herta Myller

fått Nobelpriset. (saknar tyskt y på tangentbordet)

Åter igen en författare jag aldrig hört talas om.

Skriver tydligen mkt märkligt...

host....!

Ont i kroppen och knoppen.

Nix pix - ingen nöffnöffåkomma.

Självförvållat.

Tänkte igår att jag skulle variera träningen litet.

Ta något enkelt som verkade lättsamt.

Bara kolla hur det kunde vara.

Såg att det fanns ett pass 12.00 i stresscentrat, vilket lät lovande,

vilsamt och avkopplande.

BODYBALANCE -

lät perfekt, lättsamt och icke så ansträngande.

Tända ljus, mjuk musik - verkade lovande. Mysigt.

Hämtade en sån där gummimatta att ligga på.

Lade mig ner på den och inväntade instruktören, kopplade av.

Så satte det igång. Fortfarande mysljus, mysmusik...

Instruktörens lågmälda röst anvisade oss hur vi skulle göra

samtidigt som hon visade.

Alla andra hade tydligen gått där länge.

Det var till att formatera sig i diverse olika, omöjliga positioner.

Jag var ju tvungen samtidigt titta på instruktören med nackspärr som följd.

Jag kan lugnt tala om att det var svettigt, ansträngande, jobbigt ...

Glömde sretcha efteråt vilket säkert gjorde sitt till betr. träningsvärken.

Jag har aldrig annars träningsvärk då jag tränar. Hm...

Idag satsade jag på Yoga - vilket jag antog skulle vara lättare.

Jättemånga människor som utövar Yoga ju - tänkte jag.

Åter in i stresscenterrummet med tända ljus, mjuk musik och matta.

Även denna gången var jag den enda som var helt ny.

Vad jag inte lagt märke till var att det hette POWERYOGA!

Shit! ...säger jag bara. Jag är just nu helt ledbruten.

Visade sig vara muskelstärkande och stretching på samma gång ungefär.

"Nu ställer vi oss som hunden..." sa kvinnan.

Hunden ?!...tänkte jag och såg bilden av en kissande hanhund.

Såg därpå att då skulle vi stå med rumpan i vädret och händer o fötter

i golvet med tillbakalutande hälar.

Räkna andetagen - djupa sådana - 5 gånger....

Om det kändes?! Bara förnamnet.

Så fortsatte den timmen med de mest otroliga akrobatiska övningar.

Det där med balansen märkte jag var inte min starka sida.

Druttade på baken ett flertal gånger.

Men jag gillade det! Kändes skitbra och ska gå detta fler gånger.

I morgon ska jag testa något som heter BODYVIVE vad nu detta är...  

aaajjjj....

Jag har ett dagis på min gård där jag bor.

Idag var gården nästintill tom.

Ett par av de minsta syntes vid sandlådan.

På väg till träningen idag fick jag då se en liten 3-åring banka på

den glasklädda ytterdörren till dagis.

Han ropade att han ville komma in.

Han bankade flertalet gånger.

Dörren öppnades och dagisfröken sa något jag inte hörde.

Knuffade ut honom igen och stängde dörren.

Den lille 3-åringen började förtvivlat gråta och ropade igen att han ville in.

Jag gick fullständigt sönder...

kände hur ilska, agressivitet, frustration,medkänsla, kärlek

som en eldslåga for genom min kropp.

Rusade fram till den lille utstötte 3-åringen, kramade honom.

Såg innanför glasdörren att dagisfröken höll på klä de andra barnen

-antagligen skulle alla ut och leka.

Knappade snabbt in koden till dörren, öppnade, tog den ledsna 3-åringen i handen och gick in.

Dagisfröken stirrade stumt med ilska blandat med rädsla i blicken på mig.

Jag:

 "Vad sysslar du med?!

 Du kan väl åtminstone låta honom komma in  medan du klär de andra.

 Han ska väl inte behöva stå där ute  -ensam - bli ledsen o gråta

för att han inte får komma in - på sitt eget dagis?!"

Hon:

"Han är inte ensam, det finns ett barn där borta..."

Jag:

"Jag såg hur du knuffade ut honom och hur ledsen han blev!"

Hon:

"Ja jag såg han blev ledsen så jag skulle just släppa in honom."

Jag:

"Du ljuger, för jag stod tillsammans med honom här

och såg hur du bara tittade på honom medan du

obehindrat fortsatte klä de andra barnen"

Hon:

"Men han var inte ensam.."

Ville inte fortsätta diskussionen med alla barnen där.

Hon förstod inte, att det inte var detta det handlade om,

utan hennes respektlösa bemötande gentemot den lilla människan.

Den lille 3-åringen hade satt sig i ett hörn innanför dörren

mellan bänken och väggen o snyftade.

Jag böjde mig ner för att krama om honom då han sa:

"Hej då Bobo.."

Detta sitter som ett klistermärke i mitt hjärta.

Vad kan inte sådant beteende sätta för spår hos ett litet barn.

Dagis o dagisfröknar ska vara barnens trygghet då mamma jobbar.

Då ska man inte stängas ute, bli bortknuffad, känna sig ensam, övergiven, finns ingen ursäkt.

Förhoppningsvis är detta en sak som han nu har glömt, inte bryr sig om.

Förhoppningsvis är det endast mina känslor, erfarenhet av livet som inför situationen ger uttryck för detta.

Denna dagisfröken är ny, ung, oerfaren...försöker men finner ingen ursäkt.

Men det gjorde ont - mitt älskade älskade lilla barnbarn.

Känns fortfarande hemskt då jag skriver om det.

natti