Har just tagit ett varmt bad, smort in fettvalkarna och klätt mig i ett snyggt tält. Snart ska jag upp till Lina äta rostbiff m.m gott.Blir en lugn skön nyårsafton till skillnad från tidigare dylika aftnar vi firat tillsammans Lina och jag för några år sedan. Ja, jag var oxå med, då tyckte jag inte det var så märkligt - men det kanske det var? Minns speciellt en nyårsfest vi var på hos vänner till Lina tillsammans med Fina o Benne som var små då. Värden för festen var musiker och hade en stor flygel i lägenheten. Dessutom hade han ordnat madrasser, leksaker, böcker etc till Fina o Benne. Det var en skitrolig nyårsafton och vi gick hem  med barnen vid 03.30 över ett Möllevångstorg där rök o dis från raketuppskjutningarna fortfarande låg som en tät dimma. En annan var då Lina bjudit hem sina dåvarande nätkompisar för första ggn och jag träffade min nuvarande svärdotter -faktiskt före hennes nuvarande man (min son Peppe). Det var Lina som senare förde dem samman-kopplerska där haha..

Egentligen skulle jag varit på en stor 60-årsfest ikväll. Mitt eget fel att jag inte befinner mig där. Skulle kontaktat den firade men drog mig för detta tills det var för sent. Skyllde på en massa olika saker men största orsaken är faktiskt att jag inte vill gå dit och känna mig/de ska se mig så tjock som jag blivit.Känner mig ful, tjock o gammal. Dessutom inga kläder som ser schyssta ut på en dylik fest för 160 personer med idel kändisar och gamla teatervänner. Så kan det gå när inte haspen (för käften) är på.

Men det ska bli ändring på det. Står faktiskt inte ut längre.

Det blir efter hemkomsten från Sandviken.

Gott Nytt 2099 till alla och till mig själv - Tack snälla du/jag.....

Har smittats av gråvädret utanför fönstret. Grå smogg smyger sig sakta in genom mina skitiga fönster, fyller både kropp och själ med gråsvart sörja. Stegen blir tunga. Sätter mig ner och stirrar tomt ut i luften. Jag borde...

Nej - skiter i det - pallar inte. Huvudet känns uppstoppat, näsan rinner, ögonen rinner, svider i bröstet....måste dammsuga...

Hade ställt klockan på 07.00 Hoppade bara i kläderna utan att duscha.Var på Citykliniken 08.00 Väntade på akuttid till 09.00 och då var alla tider så klart slut! Envist vägrade jag gå om jag inte fick ögondroppar för min ögoninflammation. Vägrar resa till S-viken smitta ner hela familjen med detta. Till sist förbarmade sig distriktssköterskan (efter enträget tjat) och e-postade antibiotikadroppar till apoteket. Hem o fikade, ner till Apoteket hämtade dropparna. Kom hem och blev hyperirriterad på alla jävla tomtar o juldukar överallt. Upp på vinden hämtade jullådan och slängde ner allt. Granen o ljusstakarna får stå ett par dagar till.Nu står lådorna inne i skräprummet !! som jag aldrig får ordning på.Traaaaadigt -som man säger i Skaone.

Näst sista dagen detta året. Kusligt. Om man som tonåring pratade om 2000-talet var det en utopi att man skulle uppleva det. Kändes som det var 1000 år fram i tiden. Då trodde jag(vi) att rymdmänniskor och tefat befolkat jorden - kanske de har ?! Nu är det 9 år in i 2000..Skrämmande.

Vem vet vad det året har att bjuda? Tur man inte är supersynsk.

Dessutom ska man fira !! att ett år gått oss näsan förbi. Hur sjukt är inte det ?! Kanske det är tvärtom. Fira det nya året. Men man kan väl inte fira ngt som man inte känner till...Fan vet. Sen travar vi på i samma lunk till 2010 - förhoppningsvis.'

Himmel vad jag är pessimistisk idag.

Dax för positiva tankar:

Härligt med gråväder för sen kommer sommar......

Mysigt med förkylning för då kanske kroppen blir immun i framtiden....

Ett nytt år och jag förväntar mig en storvinst.....

Jag har bostad....än så länge kan jag betala alldeles för hög hyra....

Till sommaren har jag gått ner 20 kilo....hahaha

Befriande med ett skratt !

Lev väl.....

Vaknade till en grå mulen trist dag, både ute och inne. Örrrk! Detta mulna grå kryper sig obönhörligt in under huden, fortplantar sig in i blodomloppet och kramar mitt hjärta med en iskall hand. Trött, apatiskt, intresselöst ser jag mig omkring och upplever allt lika jävla tråkigt.

Vill bara lägga mig igen och dra täcket högt över huvudet.

Vakna till ngt roligt, vad nu det skulle vara, sol och värme kanske (=stress)...

Fan-ska ut ta en varm dusch, klämma ner min kropp i litet tyg och se om det känns bättre.

.....var god skölj...  

Hade en tonårig nattgäst hemma hos mig i natt. Jättemysigt och opretentiöst. Fina ringde och frågade om hon fick sova över och visst kunde hon det. Varför hon vill det vet jag inte. Jag som inte hade tänkt laga mat fixade fram lövbiff som jag stekte upp med ost,lök etc mellan och potatis i ugnen. Bearnaisås som jag naturligtvis lyckades glömma och bränna. Kock har jag aldrig varit och kommer aldrig att bli.Biffen blev snustorr, potatisen likaså, men det gick äta. Fina försökte peta undan all lök...(ler). Ja hon är van vid min kulinara matkonst. Fina fick ta hand om TV-kontrollen och zippade mellan Harry Potter (som hon kan utantill) och Körsången i pauserna. Därefter fastnade vi för Mission Impossible 2 som visade sig vara skitpännande. Vi skrek som stuckna grisar då boven med en cigarrsnoppare knipsade av sin kollegas pekfinger etc..Det var många tjut och skrik även i fortsättningen. Fina älskar annars psychofilmer som jag vägrar se. Denna var ju inte direkt sådan - äcklig på annat sätt och jag antar att vi jagade upp varandra - hahaha...Uppriktigt sagt var det nog jag  jag som "eldade" upp Fina - kändes faktiskt kanon ha ngn att skrika tillsammans med - annars sitter jag alltid själv, tjoar o kommenterar högt. 01.30 lade jag mig och Fina knoppade så småningom in på soffan i rummet.

I morse vaknade jag och hade ont i halsen ! Faaan!! Vill inte bli sjuk nu då jag snart ska resa till s-viken. Nästäppt, halsont, huvudvärk.....

Vi vaknade vid 11.30 ca. Badade, duschade. Finas frukost bestod av popcorn från gårdagen. Jag hade bröd etc i köket men hon ville inte ha. Inte mkt ord blev sagda innan Fina var klar, klädd, sminkad för att träffa kompisar 14.00 Skönt-för jag är inte alls pratglad på "morgonen".

Har legat/suttit däckad hela dagen - ska i säng nu.

natti alla ni bacillfriska lyckliga människor...

Har just skrivit en lång blogg (tre kvart)-tryckte på Spara då datorn kantrade dvs hoppade ut ur nätet och allt försvann ! Faaan - bli aldrig detsamma då man ska skriva om en sak. Men ok lets try!

Luciadagen den 13 dec blev jag uppvaktad av två små lucior från Sandviken.Mobilen ringde ganska tidigt och i ett videosamtal lussade Elvira och Cornelia för mig genom att med tända ljus sjunga alla de luciasånger de kan. Häftigt och jätteroligt.

Lilla Julafton Kom Manuella hem med Vilja vilket jag tycker är jätteroligt. Manuella ska fira julafton med Markus släkt därför uppskattar jag mkt att hon tittar hit just dagen innan. Morris o Beppe var här och paket utdelades. Vilja har en järn-vilja, envis, iakttagande, rolig, busig och mkt klättrig för tillfället .. I hennes värld finns ingenting farligt. Vilja hade lånat en liten studsboll av Beppe som Beppe handfast tog ifrån henne. Det skulle han inte gjort, denna lilla späda tjej räds inte stora bastanta killar. Hon blev skitförbannad och skrek ilsket "nej" och grabbade tag i bollen tillbaka. Beppe blev mkt överraskad och skrek så Lina fick gå upp med honom. Annars brukar det nog vara han som har övertaget både betr storlek och styrka. Går livat till i de små människornas värld.

För att återgå till lussedagen blev det efter mobilvideofirandet rusning ner till Morris o Peppes dagis som skulle lussa utomhus. Dagiset ligger ju på samma gård där vi bor som väl var. Gården var full av föräldrar och andra närstående som stod väntande och huttrande, en del tittade på klockan, alltmedan personalen samlade ihop alla lucior, tärnor, pepparkaksgubbar o tomtar. Sakta marscherade de runt gården, ställde sig i samlad trupp och sjöng sina inrepeterade sånger med stort allvar. De minsta barnen satt som tomtar, tärnor i sina barnvagnar och tittade sömnigt storögt och förvånat på alla föräldrar som hysteriskt sprang runt och fotograferade. Morris var med men Beppe stod kvar och höll oss järnhårt, vägrade vara med, han väntade på pepparkakor o saft. Efteråt gick vi som sagt in och fikade - mysigt.

Så är julafton över för denna ggn oxå.

All förberedlse som tagit veckor i anspråk betr inhandling, planering etc är som vanligt över på ett litet kick känns det som varje år. Vi hade det mysigt här hemme, alldeles lagom kaotiskt. Endast Lina med familj och Nicke, Bella kom hem till mig i år. Jag/vi saknade Patrik med familj uppe i Sandviken men telefonen gick varm så kontakten höll vi. Även de hade en skön jul tillsammans.Jag upptäckte i år att det faktiskt inte är ngn skillnad att ha 10 pers som att ha 20 (vilket vi brukar vara) - varken mer eller mindre jobbigt faktiskt. Linas kompis var oxå med oss ¨år då hon annars skulle varit ensam denna jul och det kan man ju inte tillåta. Inte första eller sista ggn ngn i dylik situation kommer hem julafton. Vi käkade som vanligt alldeles för mkt...stööön....Vi hjälptes åt duka av och jag höll på i min lilla kokvrå ! då det ringde på dörren och två tonårstomtar rusade in. Den ena vacker som en dag med röda läppar, den andre (med luvan på sned) intensivt utdelande julklappar i racerfart. Min lilla 2,5:a fylldes snabbt med papper och kartonger vilket efter hand stoppades ner i svarta sopsäckar som jag skaffat fram för just den sakens skull. De små killarna öppnade paket för glatta livet, hann knappt se vad som fanns i det ena förrän de öppnade nästa. Senare begav sig Lina o fam hemåt-dvs hissen ner i källaren och upp i sin egen hiss till sin lägenhet. Nicke, Bella o jag satt o snackade litet. Ja de hade förresten sina 4 västgötaspetsar med sig oxå varav den minsta en underbart söt liten varelse vid namn Alice. Vana hundägare som de är hade de en grind med sig som de satte framför ingången till det ena rummet. Där inne mådde huindarna bara gott, tittade nyfiket vad som hände utanför grinden, drack vatten och somnade. Efter ett tag gav de sig oxå hemåt och jag satte igång o röjde. Plockade ur o i diskmaskinen, plockade undan, möblerade rätt, dammsög, torkade golv etc etc. Efter ett par timmar var det cleant, jag duschade, tog en wisky, satte mig o sappade på TV och kände mmig nöjd med kvällen. Alla verkade glada o nöjda - belöning nog.

Juldagen skulle jag upp tidigt gratta Morris då Lina ringde att de skjutit upp det till em så Morris hann "landa" litet och leka med julklapparna först. Mkt klokt. Vid tretiden var jag där och vi käkade spindelmannatårta som var alldeles för god - två bigga bitar stoppade jag i mig. Gillar annars inte tårta. Morris var överlycklig och alldeles röd på kinderna. Jag blev imponerad av Beppe som trots sin ålder visade så stor respekt för Morris då han fick paket etc. Ja Beppe fick oxå ngn litet mindre.

Idag annandagen sov jag länge, var ute och trängdes med folk på stan. Skulle köpa en bh vilket jag också gjorde som jag ska lämna tillbaka i morgon. Tar de inte emot den så kastar jag den i huvet på personalen. Skitsur då jag hemma upptäckte att den är helkass - kunde lika gärna vara utan bh så stor hjälp ger den nya mig.

Detta blev ett litet mindre sammandrag av händelser än vad jag skrev innan då det försvann. Typiskt. Blir aldrig detsamma skriva om igen - skaparkraft, intresse, energi, kreativitet och tankegångar har redan förlupits.

bye .....natti....

Tänkte skriva litet om hur förberedelserna inför Dagen och hur själva Julafton varit för mig.

Upptäcker nu att klockan är alldeles för mkt, jag är skit-trött, viljan finns men inte orken.

Återkommer i morgon.

natti

Denna Juldagskväll har jag tillbringat tillsammans med fyra fantastiska, helt underbara män vid namn David, Carlos, Urs och Sebastian.

Dessa ursnygga män har underhållit och haft konsert - enbart för mig.

Det var mig de såg djupt in i ögonen, log och sjöng så håret reste sig på mina armar.

"Somewhere, somehow, some day , I´ll see you again..." sjöng de och pekade på bara mig. Jag log och nickade bekräftande tillbaka.Det vet jag att vi kommer att göra.

Då de sjöng "Feelings" med den enorma känsla endast de kan,stämde kemin perfekt överens mellan oss. Underbart! Voila!

De förklarade mig oxå stor kärlek i sången "Mama" (vilket jag visserligen fick dela med en del andra morsor-so what-de var inte här !).

"Hereo" ja,de är verkligen mina stora hjältar- då de plötsligt pekade på mig och hjärtat for upp i halsgropen. Menar de mig ?! Är jag deras hjältinna?! Carlos och Davids solo gav mig andnöd .

De tittade på bara mig och glädjen jag kände då de sjöng "I belive on you" gav mig visshet och trygghet inför framtiden.Känns bra att de kan lita på mig.Helt rätt killar..

 De bad oxå om ursäkt för de misstag de begått tidigare och förklarade  sina varma känslor för mig, hur de nu ångrade sig, då de sjöng "Everytime I look at You". Fanns inte en chans stå emot - man måste kunna förlåta ett litet misstag -bar det inte upprepas sa jag till dem i pausen.

Sebastian satte sig ner, höll min hand och tittade mig djupt i ögonen .....och sjöng med varm mjuk röst....hjärtat höll på dunka sig ut ur bröstet. Känslan infann sig att "nu dör jag", får en hjärtinfarkt smög sig på, men lämnades snabbt åt sidan, för då dör jag i alla fall lycklig. Jag överlevde som synes.

Ja det var en helkväll det.

Beklagar och tycker uppriktigt synd om alla som inte haft samma möjlighet som jag denna kväll.

Adios amigos.

Tänk så häftigt bli bjuden på krogen av sitt första barnbarn.

Det blev jag i tisdags - som födelsepresent.

Det var verkligen länge sedan vi hade möjlighet träffas o snacka själva. Förr kom Manuella ofta hem och vi kunde sitta i timmar och prata om allt mellan himmel o jord.Kände att jag saknat det, men det tog vi igen denna kväll.

Numera är Manuella gift, har barn, hundar o jobb. Alla vet hur litet tiden då räcker för övriga nöjen.

Men så blev det nu - jag blev hämtad i bil och vi körde till Natalie. Hopplöst hitta parkeringsplats var det. Till sist fick jag hoppa av springa in så de inte tog bordet Manuella beställt.Lyckligtvis hittade hon en parkeringsplats till sist precis utanför.Mysigt satt vi, liksom litet för oss själva. Beställde fondue och jag ett glas vin och himmel vad vi åt! Dessa såser - mums.Det var verkligen mycket gott!

Det är ngt speciellt med det första barnbarnet. Jag var ju inte mer än 39 år då jag skulle bli farmor. Farmor för mig på den tiden framstod som en lång mager tant med knut i nacken, lång spetsig näsa , smala läppar o jävligt elak. Minns att jag närgånget studerade min spegelbild hur jag skulle se ut just som en farmor haha...

Det visade sig emellertid vara helt fantastiskt roligt och jag anser mig dessutom ha viss del av Manuella som "min" - dvs en arm...(ler). Ett fåtal personer som vet varför....

 Kom just att tänka på en gång då hon kom hem och skulle lära mig dansa salsa. Manuella själv är skitbra på det. Vi tränade o tränade och Manuella sa till mig att jag måste hålla samman benen mer (antagligen skuttade jag runt som en antilop). Irriterad på mig själv tog jag en halsduk och band runt fötterna med ett - vad jag trodde - lagom mellanrum, vilket fick till följd att jag naturligtvis stöp på huvudet och himmel vad vi skrattade. Jag lärde mig aldrig dansa salsa haha.

Vilken ynnest det är idag att  ha vuxna barnbarn, utan att vara/känna sig lastgammal själv. Älskar dig lilla gumman och tusen tack för kvällen.

puss kram