Sommar! Frukost hos Lina.

Stack till stan uträttade en del ärenden.

Ner till Kallis.Skönt, varmt, som tur var blåste det en del så det var riktigt skönt. Badade ett par ggr. En Kallis-kompis låg bredvid mig, ganska kul, men i längden aningen stressigt då hon pratade hela tiden vilket gjorde det svårt koppla av, tänka, läsa etc...ja vad fan-kommer fler dagar. De har stängt av "min" brygga där p.g.a rasrisk. Gått skeppsmask i ngn av pålarna. Visst, det svajade betänkligt sist...

Stack ner till Lina m fam på Ribban. Morris ville ta på sig kläderna, satt med en handduk över knäna o ville hem - mellan varven vill säga - lekte annars med några andra barn där, hämtade vatten, grävde gropar. Beppe knatade på och bar vatten-upp o ner till vattnet - trodde han skulle tömma Öresund -ha.

Hemma vid 18-tiden och tömde halva sandstranden på golvet då jag tog av mig kläder o baddräkt. Beppe hade öst sand ner i min baddräkt över brösten - mysigt värre (ler). Duschade o tvättade håret i hopp om att sanden skulle försvinna ner i avloppet. Sand är tungt märkte jag-låg kvar på badkarsbotten.

Känner mig ledsen i hjärtat betr Josefina. Hennes pojkvän o stora första kärlek har gjort slut och hon är mkt ledsen. Fan vad sånt är jobbigt.Vi pratade om det på stranden idag och i efterhand måste jag säga att det är synd inte Lina hann prata med Fina först. E visste inte vad han ville etc och Fina har tydligen en längre tid gått och väntat, varit orolig och troligtvis försökt vara tillags för att hans kärlek till henne skulle hållas kvar.Tror det hade varit annorlunda om Fina i det läget då E inte visste hur han ville ha det-hade sagt att de då fick göra ett "uppehåll" i sin relation. Kanske hade det varit bättre för hennes självkänsla...ja vem vet..Inte lätt varken om man är 15 år-30år....känslorna är desamma.

Att känna sig "ratad"....inte värdig den man älskar....alla frågor man har kring varför....är tankar och känslor som  förödande dyker upp i hjärtat.

Josefina är värd att älskas precis som hon är, med "fel och brister", humor och självdistans, sin klokhet, empati, omtanke, sin personiga säregenhet som bara är hennes och är ovärderlig. Tids nog hinner hon träffa en man som kan värdesätta detta hos henne - men - det gör inte den första kärlekens svek mildare idag och är absolut ingen tröst för henne idag.

Vet oxå att längst inne hos henne finns en inre styrka som hon visat vid vissa tillfällen. Däremot behöver hon stöd, vägledning att idag stå fast vid vem och vad hon är för person, sina åsikter etc oavsett vad andra tycker. Här vet jag att Lina kan hjälpa henne trots att det känns svårt även för henne.

Lilla gumman...önskar jag kunde ta henne som förr,lägga henne hos mig i sängen med hennes rygg mot mitt bröst, hålla om henne då hon somnat (innan dess gick det inte) och bara försöka ge henne tröst, värme o kärlek.

Kom att tänka på en dikt jag skrev om Fina då hon var ca 3-4 år. Hon satt på ett litet rött bord i sitt rum. Det var halvmörkt, skymning i rummet. Hon tittade rakt ut i luften, mot fönstret. Alldeles stilla satt hon och lyssnade på musiken....

Till Josefina..

Din lilla svarta ryggtavla

Spikrak i ryggen,

sittande på det röda bordet.

Din blick var mycket frånvarande

Du tittade med inåtvänd blick ut genom fönstret,

där den disiga luften tjockt tryckte sig mot glaset.

Leksaker låg runt dig i hela rummet

Men - just nu -

var all din uppmärksamhet ägnad åt

det du lyssnade på.

Musiken.

Händerna vilade stilla på dina bara knän.

Helt stilla satt du där och lyssnade till musiken

som fyllde hela rummet

På högsta volym fyllde musiken rummet till bredden.

Du lyssnade så intensivt -

Så ensam du kändes.

Jag satte mig tyst bredvid dig för att inte störa.

Inte ett ord -

Bara en liten, kort,.leende blick från dig

fångade mina ögon.

Din kind sökte min.

fortfarande lika frånvarande, intensivt lyssnande....

Musiken fortsatte flöda_

Vi satt helt stilla - tillsammans -

Din hand sökte min -

och du lyssnade.

Vad känner du min älskade lilla flicka?

Hur skall ditt liv gestaltas.

Just nu-just här-i denna stund-

kann jag känna din trygghet och din lycka,

På ett barns underbart självklara sätt.

Mormor

3/2-96

Då skrev jag då....jag kommer aldrig att lämna dig nu heller...

Du är Du och Du duger!

puss

Idag har jag varit bjuden på tårtkalas på Morris och Beppes dagis. Alla föräldrar hade tårtor med - det blev som sagt en hel del. Lina hade gjort en tårta i form av en röd bil från Morris älsklingsfilm om bilarna. Vet inte vad den heter. Tårtan var kanonhäftig - nästan synd att börja skära i den. En liten smakbit från de flesta tårtorna resulterade i att jag nu sitter här smått illamående med uppsvälld mage. Äter aldrig kakor, tårta eller godis annars, så min mage, kropp och psyke är totalt chockat. Känner hur jag blir fetare o fetare...Kommer dröja innan jag äter tårta igen. Alla barnen var hysteriskt glada och kom sockerkickade hem.

Varmt, underbart väder idag. Skulle stuckit till kallis, men var tvungen handla etc innan, dessutom fick jag punka på cykeln. Lämnade in den för att hämta den på måndag-300:- fattigare. Shit-pengar jag inte räknat med.

I går kväll var jag med styrelsen på krogen som ligger här runt hörnet. Mysigt ställe och god mat, god stämning.Avslut för sommarens ankomst.

Ikväll har vår samordnare kallat alla pedagoger till avslutningmiddag på krogen och de flesta har anmält sig komma. Själv står jag över. Anser inte jag har råd. Får bli en annan gång för min del.

Tänker på Tess som ska dansa imorgon i S-viken. Önskar jag var där o kunde se henne. Duktig o modig är hon!

Fattar inte varför jag känner mig så jävla trött. Kanske inte helt fel försöka komma isäng tidigare....hopplös nattmänniska.

Såg Uppdrag Granskning betr Stieg Larssons bortgång och allt strul kring hans testamente, tillgångar, pengar och det ej fullbordade sista manuset. Hela historien gör mig så jävla upprörd! Hans sambo sedan 30 år har "fråntagits" all rätt till att ärva. Inte bara sin och hans lägenhet, utan alla tillgångar, pengar etc. För att de inte var gifta. Stiegs bror Joakim och hans pappa (som de inte ens umgicks med) anser (tydligen juridiskt rätt) att det är de som ska ha allt, ingenting åt hans sambo som nu står där helt utblottad. Dessutom har de mage förtala henne å det grövsta. Men hon sitter på det sista ej färdigskrivna manuset som hon vägrar lämna ifrån sig - med all rätt! Finns mkt skriva om denna trista story. Som två råttor satt brodern Joakim och pappan där i TV och sneglade med flackande blickar på varandra då de försökte försvara sig, sina uttalanden och inställning till sig själva förstås.Känner stor avsky inför dessa girigbukars avsaknad av empati och mänsklig värdighet. Skäms!!

Denna jävla sambolag måste ändras.

Stieg som i hela sitt liv slagits för demokrati, mot rasism, utslagning, varit utsatt offer tillsammans med sin sambo från Sverigenazizterna, varit verksam i Expo etc etc blir efter sin död "belönad" på detta förnedrande sätt. Vidrigt!

Nu ska jag kasta av mig alla kläder, kasta på mig min zarong, kasta mig ner i soffan....puh....varmt här inne....och jag älskar det!

pussinuss

Söndag - Mors Dag....sånt trams! Årets alla dagar är alla mödrars dagar!

Jag vill bli ihågkommen, kramad, älskad, uppskattad av mina barn och barnbarn må-sö varje vecka, månad, livet ut. Det blir jag oxå!

Jämfört med det kan ingen inköpt visp, kaffekokare, potatisskalare konkurrera.

Däremot kan en överraskningspresent / blomma / chokladbit förgylla livet ytterligare då de vid dessa tillfällen ges med känslan att glädja - inte av plikt, enligt vårt kommersiella kapitalistsamhälle.

Eller ett tel.samtal som jag fick idag med en sång till svärmor från Tess (ler)....

Alla vi kvinnor, mödrar och döttrar - fortsätt kämpa för likaberättigande i alla avseenden-det är fortfarande långt dit.

Ska vi mödrar tackas, för att vi har skaffat oss barn?!  Dessa barn - våra barn - är vår glädje o lycka i livet.

Tvärtom - jag tackar mina älskade barn och barnbarn för att ni finns till!

Ur "Jösses flickor"-71

"Vi är många,

Vi är hälften,

Av alla människor i stan

Av alla här i landet

Vi är många

Vi är hälften

Hälften av alla som finns är Kvinns"

Så det så!

Jag känner en otrolig stolthet över mina pojkar  !!  som utan tvekan, likvärdigt ställer upp för sina kvinnor i alla avseenden.

Ni är guld värda.

Dessutom lyckades Lina till sist "hitta" en man som är mer feminist än vad han själv har en aning om.

Haft en underbar dag idag. Bjuden på mysfrukost hos Lina igen - enda ggn jag käkar ordentlig frukost. Jättemysigt.

Moppade ner till Kallis vid 12-tiden. Låg där och njöt av sol och sköna vindar. Badade tre ggr i ett 18 gradit Öresund. Klarblå himmel och från bastun kunde man klart se över till Kbhvn. Läste i den bok jag påbörjade för 1 månad sedan-jättebra. Lånat av Niclas. Stannade tills de stängde 16.45, körde hem. Lina ringde ville jag skulle komma uppom, kramade småkillarna, pratade länge med Morris som berättade om deras dag i Skånes Djurpark. Beppe var jättetrött. Gjorde flygplan till dem av A4papper som jag senare upptäckte flugit ner och landat på gatan

....ca 10 st...

Läser om schlagerfestivalen överallt. Själv är jag helt såld på Azerbajans (hur det nu stavas) superhäftiga schownummer med dessa fantastiska röster och utspel. Fick videon på låten tillsänd av Bella - den är ännu bättre! Betr Lotta är min uppfattning att alla redan tröttnat både på henne och låten efter all promotion hon gjort kring sig själv o låten. Smaken är som röva delad och varken hon eller låten tilltalar i varje fall inte mig.

Dessa "Dagar"!!

Kom plötsligt ihåg en episod då jag gick i 1 klass på Sorgenfriskolan. Det var Fars Dag och vi skulle skriva och rita ngt fint till våra pappor. Jag började rita ett hjärta, sög på pennan och funderade på vad jag skulle skriva, då jag fick se Göran som satt i bänken bredvid mig. Hans penna låg kvar på bänken, pappret var tomt och han tittade lika tomt rakt ut i luften. Jag lutade mig fram och frågade om han var ledsen, om han inte skulle rita ngt. "Jag har ingen pappa" sa han och tittade på mig med tårar i ögonen. Jag kände det då och känner det nu som ett knytnävslag i magen.

Jag tittade mig omkring och såg alla fullt upptagna med sin uppgift. Jag kände Görans förtvivlan, skam, utanförskap ,vilket nästan fick mig själv att gråta. Då ljög jag. "Du ska inte vara ledsen Göran, för det har inte jag heller! Du o jag kan rita ett hjärta till en låtsaspappa i stället." Det leende jag fick den gånger glömmer jag aldrig. Dagen efter fick jag 10 st "hönsaringar" av honom. (Finns inte idag haha)

Tror inte man idag har denna rutin inför dessa dagar i skolan. Hoppas jag. Å andra sidan är det inte mycket som förändrats egentligen. Faktiskt-men mer om det i senare blogg känner jag.

Betr Mors Dag -

Här är en sång jag sjöng hela 70-talet-oxå den ur "Jösses Flickor" (fortfarande lika aktuell).

"Vi som fått blommor och MorsDagsPaket

istället för lika lön och jämlikhet

Nu har vi dessutom fått Kvinnoåret

som ett extra plåster på såret

Vi vet- Vi ser- att vi blir fler och fler ....

En ensam kvinna är bara en slav

Men 1000 systrar kan ställa krav

En ensam kvinna är bara en slav

Men 1000 systrar kan ställa krav!

Vi som fått magknip och samvetskval

I stället för daghem och mer personal

i kön hör vi barnet som otåligt stampar

Morgondagens vuxna - Kör över alla pampar!

Vi vet- Vi ser........en ensam kvinna......

Vi som fått konkurrens och osäkerhet

i stället för en Kvinno-Solidaritet

rensa nu ut porren - åt romantiken-

avlivar myterna och begraver liken

Vi vet-Vi ser...en ensam kvinna...

Vi som fått låg lön och ökad arbetstakt

i stället för arbetets glädje och makt

Vi kräver 6 timmars arbetsdag

och resten vinner vi - slag för slag

Vi vet-Vi ser att vi blir fler och fler...

En ensam kvinna är bara en slav

men 1000 systrar kan ställa krav!!!!!!!!!!

(Snart 40 år sedan-inte klokt!)

Heja sjuksköterskornas kamp!

KRAM ALLA MEDSYSTRAR!!

Skall det verkligen ta 2 månader att få ett nytt ID-kort?!

Visakortet fick jag efter 3 dagar samt pinkod.

Vanligtvis tänker man aldrig på hur ofta man ska legitimera sig...

jo- jag har passet...men i lådan hemma....

Vill ha ID-kortet NU!

Tjoff!!

Vet inte - har ingenting skriva om känns det.

Jobbar stenhårt få kontroll över mitt liv igen. Skiter sig varje dag egentligen. Alldeles för mkt handla först o tänka sen- göra en sak för att sekunden därpå få ögonen på ngt annat just då mer intressant etc varpå allt blir halvklart...Lägga mig tidigare - helt kört. Sitter o zappar på TV eller datan tills klockan närmar sig nästa dag. Resultat - sover fram till halva nästa dag. Mr Å dyker upp och promenaden till dusch etc blir lång men efteråt känns livet lättare. OM jag hittat kläder jag med fantasins hjälp ser mindre tjockgravid ut i. Haha...man blir vad man tänker....

Igår lagade jag mat!! GI-mat. Sådant som alla andra gör helt självklart varje dag - men inte jag inte. Gjorde italienska köttbullar samt en annan typ av detsamma med tomatsås etc. Tog fantamig hela dagen och min kokvrå fick saneras efteråt. Men nu ligger det några portioner i frysen. Hurra!

Tänker just nu på Beppe som fick 40 graders feber igårkväll-troligen för att han råkat få 2 täcken över sig. Vilken tur att de såg det i tid. Kunde gått illa. Han älskar springa naken-verkar aldrig frysa-har mkt värmande småbarnsfett på kroppen. Igår då jag var där fick jag försöka gå hem 3 ggr. Vet inte vad som farit i honom. Grät helt desperat och skrek efter Bobo. Första ggn jag verkligen gick, glömde jag säga hej så de hörde det han o Morris o pussa dem, varpå Lina ringde omedelbart jag kom upp att Beppe låg på dörrmattan och skrek efter Bobo. Mitt hjärta brast (typiskt mig) och jag rusade tillbaka. Mkt riktigt där låg han med näsan i dörrmattan och vrålade. Det gick över efter en stund då vi kelat litet - sen var det inte det lättaste gå hem igen. Hasse hittade ngt som de satte sig i soffan för att fixa tillsammans och då gick det bra. Tänk så känsligt dylikt kan vara för ett barn. Dumma mig-lovade aldrig göra så mer-då blev han glad.

Nu ska jag fixa räkningar, kolla ekonomin (suck!), vänta på lön och se om jag får råd köpa ngt jag känner mig trådsmal i (haha). Kanske jag sticker ner till Kallis-verkar vara skönt ute idag.

kramis

Äntligen sovmorgon - på riktigt! Solen sken från klarblå himmel. Lägenheten full med prylar och kassar från teatern, kläder, odiskade muggar, papper, prylar överallt. Idag skulle det grejas och fixas hemma. Sedan moppen ner för en underbar soldag med bad på Kallis.

Lina ringde o vi pratade en stund. Kom på att jag glömt lämna kvittot betr A avskedspresent igår och fått tillbaka de utlagda 249 kronorna. Skulle kolla att jag hade kvittot kvar i plånboken under tiden jag pratade med Lina - upptäckte att plånboken var BORTA!! Shit - på med luren-hej..

Letade som en intelligensbefriad på alla möjliga ställen som om den fått ben och sprungit och gömt sig i slasken, toan etc. Djupandning - tvingade tankarna ta form.

Som alltid då det verkligen gäller ngt väsentligt har jag förmågan att fokusera och bli mkt aktiv.

Hur var det nu igår??

Min väska var gömd i ett hörn under ljus/ljudbordet på teatern, dit ingen annan än jag och A (som skötte ljuset åt mig) hade tillträde.Jag tog upp 2 tjugor, lade tillbaka plånboken i väskan, tillbaka på golvet med kofta etc över. Sen rördes den inte.

Festivalen var slut - jag sorterade kläder etc som skulle upp till ateljen, riggade ner scenen.....Då allt var klart (nästan) tog jag moppehjälm, väska samt Ikeakassen fylld med prylar jag lånat ut till uppsättningen och skulle ta med hem, ställde allt på ett bord i det s.k förrummet till scenen. 

Klockan var då ca 17.00 och en sista kass skulle upp till kontoret.

Stck iväg, kom tillbaka, tog mina saker med ut på gården, käkade, mös med de andra etc. Sen hem.

Alltså - ngn måste med blixtens hastighet fått syn på väskan i förrumet, med blixtens hastighet sprungit in (jag hade ju inte låst) stuckit ner handen i min väska och snott plåskan. Enda chansen, enda möjligheten det kunnat skett på.

Ok- dagen blev alltså inte alls som jag väntat. Iväg till teatern för att kolla om den ramlat ut (?!) på ngt sätt. Inte speciellt logiskt tänkt precis.

Fick i vilket fall tillbaka pengarna jag lagt ut, suck!- tur var det för nu hade jag inte Visakortet att ta ut de 100:- jag hade kvar på kontot. Käkade litet av den överblivna gårdagens buffe tillsammans med övrig personal (hade inte käkat varken frukost eller lunch). Tog moppen direk till Sebank och spärrade Visakortet, polisanmälde (måste visa polisanmälan för att få ett nytt , av mitt nyligen inköpta Kalliskort 1.200:-

Personbevis från skatteverket för ID-kort, ringde Safesecurity som jag är medlem i som spärrade alla andra kort typ bibl.kortet etc. Faaaan.

Lina bjöd på supergod middag - Nicke-kotletter m vitlöksris friterad potatis sallad o bearnaisås och vin! Gott plåster på såret.

Känner adrenalinet stiga i kroppen vid tanken på den jävel som snodde plåskan-kanske tur jag inte såg personen ifråga, då hade det troligen handlat om annat - eller oxå kanske jag hade skrämt skiten ur han/hon och plånboken hade varit tillbaka hos sin rättmätiga ägare.

Hoppas resten av semestern blir bättre. Typiskt det ska hända just mig även om jag inte önskar ngn annan detsamma. 

kram

Trött. glad, lättad, lycklig, svullna fötter o händer efter lö sö 25-gradiga värme med sol under festivaldagarna. Hemma vid 21.00 efter avslut med underbar buffe utomhus på gården, 2 glas vin, prat, prat, sång och Stefan som försökte kompa alla olika stämmor på gitarr. Skitmysigt. Väl hemma tar det tid coola ner efter sista månadens intensiva rep-period etc. och som vanligt känner jag en - tomhet - visst är det märkligt ?! Alltid likadant. Längtan efter att allt är slut, skall vara överståndet som därefter tar ett par veckor att landa på. Suttit o zappat på TV, tänkt, skrattat, funderat, spånat på nya äventyr, vad ska jag nu fylla tiden med? Så är det och så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara.Helsjukt egentligen. Mysigt i sommarvärmen på gården där vi alla satt-tillsammans med ungdomsgrupperna och pratade och sjöng. Fick vibbar tillbaka till "gamla" studistiden. Verksamhetschefen S bara spelade på sin gitarr och log. Ungdomarna fnittrade och sjöng tillsammans med oss pedagoger. Detta blir ett kort inlägg, skittrött. Hade inte tänkt skriva alls. Försökt coola ner efter helgen, druckit 2 glas vin till hemma så kanske jag är litet bakis i morgon.

Känner mig så stolt ! över min teatergrupp. Tänk att jag fått dem till att göra så bra ifrån sig. Betr betoningar, pauseringar, inlevelse etc. Man ser det inte på samma sätt på reporna som då de agerar för en fullsatt publik. Benne gjorde succe och tog hela scenerna. Publiken skrattade så de skrek. Lina nästan låg på golvet. Att förklara detta tar längre tid än jag känner att jag orkar just nu, men jag kan lova att det var se och hörbart vilket kunde generera en oscar. haha. Beskrivning av detta följer.

Lyckades få hjälp filma kabaren-hoppas bara det funkade. Min lägenhet är översållad av blommor från ungdomarna åtföljda av kramar från både dem och alla föräldrar. Det är min betalning för allt jobb och all glädje det genererar i slutet. Pengarna är bara en bonus.Det är så det känns!

Såg även Josefinas uppsättning som var fruktansvärt häftigt utformad. Enkel men häftig scenografi och ett mkt brännande ämne - om hur det känns ha en pappa som alkis. I slutet var det en tjej som brast ut i sång som fick mig att gråta....Det ska mkt till i dylika lägen. Alldeles för luttrad" har jag blivit med åren i dessa situationer. Blir gärna kritisk etc, men det gick inte denna gången. Bra! Josefina har förmågan att med små medel göra stora uttryck enbart med sitt ansikte o ögon- fascinerande.

Teater är livet. Mest fantastiskt för min del är att se barnens/ungdomarnas fantastiska utveckling både på scen och framför allt som människor. Fan vad teater är nyttigt i utvecklingssyfte - om bara de regerande inom skola, fritid, etc hade minsta aning om detta.

Nu kommer jag in på annat ämne som jag inte pallar vidarutveckla ikväll.

Natti

Trött och ont i huvet.

Slet som en urskiten katt igår på teatern. Iordningställande av scen, rekvisita, kläder etc etc fram till dess barnen kom 16.00

Info och uppvärmning. Monterade upp videokameran på stativet-genrepet skulle spelas in. Ungarna forsade in i "full kareta". Blablabla......sprut med vattenflaskan, gömde sig bakom de tunga gardinerna i en märklig lek..etc etc. Genomgång tillsammans betr deras klädbyten, rekvisita. Inspelning igångsattes och spelet kunde börja.....trodde jag. Okoncentrerat, ofokucerat glömde de unga skådisarna ingångar, repliker-stannade upp stirrade på mig med uppspärrade ögon-"vad ska jag säga nu?" - "var var vi"-"jag glömde..."" Ok- då tar vi om "sa en tålamodsprövad regissör leende med is i blicken. Blablabla bakom scenen....TYSTA! Blablabla...TYST!!!

Vi skulle repa till 20.30-(långrep) med tanke från den store pedagogen att hinna med 2 genrep. Omtagningarna gjorde att plötsligt dog batteriet i kameran. PAUS!-skrek pedagogen snällt. WOW- fikarast skrek ungarna och kastade sig ut på den varma soliga innegården...Jaha! Fram med reservbatteriet och lyckades till sist fixa kameran igen. Fortsatt okoncentration, fniss, prat, lek bakom scenen. På scenen försökte den ene efter den andra dra sina monologer, scener utan resultat. Saker de tidigare kunnat rabbla i sömnen. Så snubblade jag på sladden till kameran vilket gjorde att i "fönstret" till densamma visade det sig att då kameran är digital hade en fel fil typ datafil error. Jaha. Det var bara att fortsätta då utan kamera. Nu var pedagogen mkt irriterad, frustrerad. Kallade in hela batteriet av ungar som placerades på scenen. Talade om för dem att detta var urusel repa ikväll. Påminde dem om respekten inför varandra som är nödvändig inför en föreställning, att samla ihop sig, fukusera, koncentrera sig på sin uppgift, stötta varandra bakom scenen etc och hur viktigt detta är för att göra bra ifrån sig på scenen-tillsammans! Bevisade och förklarade för dem hur motsatsen till detta visade sig ikväll betr allt jag tidigare nämnt i texten ovan. 12 unga skådisar stirrade på mig med 24 uppspärrade ögon. Knäpptysta. De hade aldrig hört sin teaterlärare vara så "tuff" mpt dem tidigare - och detta på genrepet - innan premiär! Haha.

Så skulle vi fortsätta - men - nu hade klockan närmat sig 20.15 och vi skulle sluta 20.30 Ok vi kör fram till deadline sa den nu optimistiske grandiose pedagogen halvt hysteriskt. 2 skådisar på scenen påbörjade sin scen då en av de andra skrek att hon måste gå nu för annars blir hennes pappa orolig och arg. Ok...Då spelet på scenen var slut-kallade jag in alla för att avsluta. Då hade hälften av gruppen gått hem! Va?! "Har de gått?!" sa den nu luttrade regissören och började panikskratta ! En kram till alla de som var kvar och en spark i baken inför premiären på lördag. Jag kände behovet av en hästspark!

Kontentan av kvällen blev för min del den att vissheten om att ett dåligt genrep brukar tyda på en kanonpremiär. Optimist som jag är. Skådisarna fick en lektion i socialt teaterbeteende som de tidigare varit fantastiska med-men tydligen "glömt". Det kändes bara bra.

Benjamin hjälpte mig sedan att återställa allt inför lördagen

-kalaskille nr 1! Satte fram stolar etc till publiken. Det enda som är kvar att göra är musiken - jag har bara cool jazz- behöver annan kind of music.

Be Hasse fixa det ikväll då jag ska på premiär HudmotHud - stå i kassan på insläppet.

Idag fredag - ledig dag fram till 17.00 - Kallis ropar - tror jag.

kram