Midaste makter! Vaknade idag kvart i 12!! For upp ur sängen som stungen av en geting.

Fan - vad var det nu jag skulle göra idag?!

Hinner inte, hinner inte....

Stressen slök mig med hull o hår utan minsta motstånd.

Följden blev kortslutning i hjärnan.

Slängde på mig gårdagens kläder - utan att duscha.

Kollade mail etc.

Visst-jag skulle tvätta - vilken tid var det? 15.00?

Ner ikällaren och insåga att jag skulle börjat 11.00

Av med gårdagens skitiga kläder o på med annat

Rafsade samman tvätten och kastade in den i maskinerna.

Insåg att jag måste vänta minst 1,5 timme innan tvätten var klar

ta upp för att torka hemma.

Fram med dammsugaren.

Ringde Niclas som berättade hur fruktansvärt hemskt de blivit

bemötta av den katolska prästen som ska begrava Armando.

En prälle helt utan empati, social kompetens - ett möte med honom kan inte få någon att konvertera. Fy fan! Så hemskt.Vart anmäler man en katolsk präst?! Känner verkligen med Bella...

Plockade undan koppar etc sedan gårdagen..

Visst ja! Skulle hämta manus hos Lina.

Upp till Lina för att konstatera att hon tagit fel manus.

Hämtade tvätten och placerade/hängde ut den...

Onsdag = träningsdag. Absolut!

Cyklade dit, andades, tränade, duschade, bastade - skönt!

Därefter bar det iväg till Apoteket för att köpa Ketostickor (för att kolla förbränningen?!) .

Vidare till teatern, hämtade rätt manus.

Väl hemma kastade jag i mig jordgubbssoppan ! -2 tim försent.

Kaffe...datorn...Lina som satt i badkaret- för att slippa se de inköpta pizzorna- ringde.

Nu sitter jag här o svamlar...

Ska sticka uppom till småkillarna titta på deras nyinköpta jackor o kepsar.

Skiter i Phil ikväll (trött på honom förresten).

Ska se den nya serien som börjar ikväll om han som kan se på folk om/när de ljuger!

Bye

...eller hur?!

Vilken fantastiskt duktig flöjtist och medmusikanter, inspelat under en session på Kulturskolan i Sandviken, tillsammans med den gurkspelande ensembleledaren/läraren Patric Lundstedt - min älskade fantastiske son som verkligen ses njuta av tillvaron...haha...

kram

Gårdagen tillbringade jag på teatern tillsammans med Lina som hade sin sista kulifem dag med uppspel.Fullsatt publik och de små "trollen" gjorde bra ifrån sig tillsammans med det stora "trollet" vars person kändes identitetslänkad till min egen person. Märklig känsla faktiskt se hur hon jobbar likt mig. Många känslor intog min kropp - förbrukad (ler), avundsjuk (vill oxå va 38 år), rörd (min dotter!), glädje ( hon har "hittat hem") var trots allt den största o viktigaste känslan...

Hjälpte henne med ungd.gruppen då hon inte orkade den efter en hel veckas "slit" , vilket gick bra.

Senare em o kväll hade jag några mysiga prattimmar tillsammans med

familjen.

Återgick till mitt för att "soppa" och se på Lets Dance.

Lina ringde och storgrät samtidigt som hon undrade om jag visste vem som just kört ihjäl sig.

Hjärtat stannade i bröstet på mig, blodet försvann från hjärnan, kyla spred sig i kroppen och händerna började lätt skaka.

Tänkte med fasa på min familj....vad-vem-...

inte ngn av dem...tack!

Det visade sig att en vän och teaterkollega under dagen omkommit i en

bilolycka med ett tåg.

Denna levnadsglada, spontana, impulsiva, kreativa mamma till två små barn fanns inte kvar här på jorden längre.

I ett oberäknat ögonblick var hon bara borta.

Hur jävla orättvist och hårt kan inte livet slå!

Fy vad det gör ont tänka på att idag vaknar barnen utan kramar o pussar från sin mamma.

Hur ska detta förklaras för en 3 och 5-åring.

En pappa som plötsligt står där ensam i det nya huset där renoveringsdammet fortfarande inte lagt sig.

Väntan på att hon skulle komma hem igen efter påbörjad arbetsrunda som blev längre o längre tills det brutala beskedet kom.

Tankarna virvlar runt som ett kalejdoskop i mitt huvud, där små små bitar av nu/forntid blandas med bilder som inte går att sudda bort.

Svårt att greppa det ofattbara....

Känslan av att alltför lätt priotitera små obetydliga saker till stora problem slår mig plötsligt. Livet är mer väl värt att leva medan man kan.

kram

Solen skiner från en klarblå himmel.

Iskallt ute. -09 grader. (Sandviken ler elakt)

Jag vill inte gå ut.

Jag fryser inombords hemma.

Har fleesfilten om mig.

Det är soppornas fel. Att jag fryser alltså.

Kroppen får den näring den ska ha. Javisst.

Men blodomloppet verkar strejka,skriker efter mer sött, fett....haha...

Iskall om händer o fötter.

Någon godhjärtad kallar det förbränning.

Har nog aldrig tidigare tagit så många varma bad som under denna perioden.

Frusen o kall placerar sig min huttrande lekamen med en njutningfull suck i det väldoftande badet .

Strax börjar det sticka som synålar i händer o fötter.

Kan för mitt inre öga se hur blodplättarna vilset rusar runt i omloppet utan att riktigt veta vart de ska ta vägen.

Till sist hittar de den guldkantade porten och strömmar ut i den övriga kroppen som omedelbart öppnar famnen för de små vilsna själarna. Värmen stiger och svettpärlor forsar ner från pannan över ansiktet.

Mina ögon sluter sig och sakta placera jag i ett tillstånd mellan sömn o vaka.

Thats my life just nu. 

Protokoll ska skrivas från mötet igår. Jag är världsbäst på att skjuta upp saker till morgondagen.

Medveten om att morgondagens protokollskrivande inte kommer att bli vad det hade blivit idag, gör att jag nog måste ta tag i det -idag. Suck. Minnet är nämnligen mkt kort.

Gårdagens möte var inte heller så lätt föra protokoll över då diskussioner, synpunkter, iakttagelser var av mkt omväxlande och varierande art.

Ingen dagordning heller att hålla sig till.

Thats my life.

Känner för att ha en ingenting att  göra dag.

Men det är oxå litet tråkigt.

Brukar inte fixa det heller så värst bra.

Blir stressad.

Sätter mig i "skönstolen" för att koppla av - meditera  (ler)- ja det är tanken i alla fall.

I huvudet far tankarna som virvelvindar kring allt som jag skulle/borde göra.

Koncentrerar mig på att andas..

Jag vet hur man gör- magandas etc...ok det funkar - en stund - till dess jag märker att fingrarna spelar piano - trum trum trum - då ger jag upp. Thats my life.

Ett annat specialtema i mitt liv är att handla först och tänka sedan.

Trodde jag lyckats övervinna detta trauma. Icke sa Nicke...

Lampjävel - säger jag bara.

Spontanköpte den i förra inlägget fotade -i mitt tycket - coola, färgglada lampan.

Kopplade alla sladdar - själv - fan så bra jag tyckte jag var - yes, den funkade.

Strålkastarljus lyste upp taket !

Alltmedan mitt kombinerade mat/arbetsbord föll i mörk glömska. Shit!

Den kvällen blev det tända ljus som omringade min dator.

För att slippa skyddsglasögon blev det bara att fimpa lyset i taket.

Kvällen bestod av tända stearinljus som omgärdade moin dator bl.a

Den gamla inrökta lampans lampskärmar hade jag omedelbart efter nedmonterandet kastat i sopnedkastet !

Nu blev det bara att montera om igen.

Får bli utan skärmar så länge var tanken.

Ner med den nya - upp igen med den gamla.

Montera om kontakter igen.

Fungerade det? Icke !!

Nu kom det inget ljus från ngn av de 2 taklamporna.

Kontaktkontroll igen.

Jodå-allt var ordentligt fastsurrat.

Nödrop till vaktis! Hjäääälp!

Denne pärla testade lampan i ett annat uttag - pang!!!

Proppen gick!

Orsak - jag hade tydligen inte isolerat den bruna/gröna lilla sladden utan metallen runt dessa krockade och därav smällen.

Man lär så länge man lever.

Thats my Life.

Vaktis konstaterade efter en stund att en säkring i väggkontakten gått. Hämtade en ny och nu lyser alla lampor.

Vilken, var eller hur jag ska ha den nya får jag fundera över.

Fan lamporna i den nya lyser ju uppåt-inte neråt !

Hur dumt är inte det på en skala...

Kanske jag flyttar den till soffbordet och drar ca 4-5 meter sladd till ett vanligt uttag.

Blir nästa projekt - nån gång.

Nästa gång - tänk först - handla sedan.

Thats my life.

Nu till litet vettigare saker än denna blogg.....adios amigos

Lyckas aldrig få in 2 bilder på samma blogg ?!

Vet inte vad jag ska skriva om egentligen. Själslig torka.Känner mig ledsen och litet sorgsen på ngt underligt sätt - utan att egentligen veta varför. Knasigt.Kanske bara är trött.

Känner en jävla olust oxå inför sökandet/jobbandet på och efter manus till gruppen. Har gått troll i detta. Tappat lusten helt enkelt. Kan inte hitta den röda tråden i det påbörjade impro-manuset. Samtidigt vet jag om, att hade jag bara det, är det enbart spännande skapa konturerna kring det hela.Ungarna är skitbra på improvisera - men det räcker inte.I morgon ska jag ha med mig diktafonen och hoppas med den kunna fånga upp de små små detaljerna som oftast kan vara det som ger inspirationen till själva ämnet. Tycker inte alls om att inte ha kontroll över den påbörjade processen - för det har jag inte nu.Shitpitt

Känner mig jättenöjd förresten över min nyinköpta lampa. Äntligen äntligen kastat den gamla fula äckliga nedrökta pensionärskäringlampan.

Ska bara köpa andra smålampor sätta i - de jag hade hemma blev för starka.

Isabels pappa gick plötsligt bort i veckan. En chock för alla - inte minst för Louisa och övrig familj. Hemskt då döden inträffar så abrupt. Ofta talas det om att det vore "lättare" om man som anhörig haft tiden innan att förbereda sig på detta. Men jag undrar om man någonsin kan förbereda sig och veta hur man reagerar även då. För den avlidne måste det trots allt vara lindrigast att det går fort (?).

Borde lägga mig nu sova. Tråkigt bara-tiden går så fort bara.Då har denna dagen gått förbi o kommer aldrig mer tillbaka. Thats life.

Vägde o mätte mig förresten efter 1 mån. Minskat 7,7 kg och 14 cm om midjan/bysten. Får jag vara nöjd med. Först blev jag besviken - vet inte vad jag egentligen hade väntat mig - 15 kg kanske ?! - hur dum får man bli på en skala...Jag har fortfarande inga problem att fortsätta. Har bestämt mig helt enkelt att gå ner till min målvikt-så är det bara. Jag funkar så - har jag bestämt mig så har jag.Thats it.Så får det ta den tid det tar.

Saknar mina mystjejer i S-viken ofta. Det är ju det där med tiden som rinner iväg.Och Peppe som ju aldrig är hemma heller tycks det. Vill sticka hem till Nicke-Bella oxå en dag - men måste bli klar med det som hänger över mig.Svårt koppla av annars.

Trist läsning antar jag för den som ev ramlar in här. Skit samma - är ändå mkt lätt räknade så jag skriver nog mest för mig själv (ler litet snett).

Bedtime - natti.....

Jag vet att du klarar allt det nya som ligger framför dig nu....

Jag älskar dig

puss

Älskar denne fantastiske musiker - saxofonist etc med sitt breda register (ler)...