Nej - Vill inte ! Måste..Nej! Vill inte ! Måste - SUCK!

Med tunga steg gick jag ner i källaren och tog upp min moppe.

Sommaren är slut!

Sista gången denna sommar jag styr färden ner till Kallis.

Inte för att sola, bada eller basta. Nix.

För att hämta hem min madrass, badlakan etc som låg i förrådet.

Sista dagen idag.

I morgon stänger de förrådet och allt kastas ut - nånstans.

Nästintill folktomt var det där.

Några tappra, nakna, vinterbadande kvinnor satt längst ut

- ack så ensamma de såg ut. 

Bryggorna såg kalla ut,trots höstsolen bleka disiga strålar.

Vinden var iskall.

Det luktade gott från den vedeldade bastun.

Det var ganska många som inte hämtat sina saker - synd om dem.

För två år sedan kom jag försent och allt mitt hade kastats.

Det var inte kul alls.

Stod en stund och tittade över till Köpenhamn och riktigt

insöp det sista andetaget denna sommar.

Vattnet krusade sig på ytan och hade intagit en mörkt blå färg.

Tog farväl och hoppades få möjlighet komma tillbaka nästa år.

Sa hej till personalen och vandrade tillbaka längs den långa bryggan mot stranden.

Tänkte nostalgiskt på alla övriga gånger jag gått samma väg och stranden varit överfull av badande familjer, lekande barn.

Då solen stekte över oss och det luktade solskyddsmedel.

Nu var allt öde, tyst och tomt.

Hoppade på moppen och styrde iväg hemåt igen.

Trots allt med en tacksam känsla över den sommar som varit.

adios...........

Har varit på Forum o tränat - mini-lätt-träning - hade litet svårt koncentrera mig.

Nu har jag kokt mig en mugg kaffe - gott...

Idag känns det som en tänkardag.

Tankar som virvlar runt likt höstlöv i stormen.

Som inte kan landa, utan blåser iväg - gång på gång-långt ut i atmosfären.

Ibland stöter de samman - men endast för en kort sekund...sen virvlar de vidare..

Vart? Ingen aning i nuläget.

Hela mitt jag är uppfyllt av oroliga, varma kärlekstankar.

Kärleken till mina familjer - alla barn, barnbarn.

Den största gåva man kan få är sina barn, deras barn....

Den Kärleken finns där lika stark livet igenom.

För dem kan man gå genom eld o vatten - offra sitt eget liv - sant.

En man kan man byta ut, men aldrig sitt barn.

Ibland räcker man bara inte till.

Då kan kärleken göra ont.

För den finns där - lika stark om inte mer...

Det är konstigt.

Stötta, hjälpa, krama, pussa, trösta....

Var mot andra som du själv vill bli bemött är ledsagande ord på livets väg .

Tänkvärda.

Vi kommer alla till världen som unika små människor.

Ingen är den andra lik.

Olika förutsättningar, olika gåvor....

Men - vi är alla lika mycket värda !

Alla har rätten att bli älskade för den man är.

Ibland gör vi fel.

Alla gör fel ibland.

Några ofta, andra mindre ofta.

Ingen är ofelbar.

Vad är att göra fel?

Då man skadar sig själv ?

Då man skadar andra ?

Älska Glömma och Förlåta

Det är Livets Stora Gåta

....slut för denna gången ....

Har haft mina älsklingskillar här över natten.

Första ggn de överhuvudtaget sovit över hos ngn annan.

Var hemma från teatern vid 15.30 och 2 mkt glada förväntansfulla killar kom vid 16.00

Sen blev det intensivt värre. hahahha...allt på en gång - helst meddetsamma.

Jag hade faktiskt hunnit med att bädda bäddsoffan redan på morgonen innan jag stack iväg till teatern vilket var det första de testade.

Hade bett om hjälp betr deras matintag, då jag inte har dylik mat de äter hemma hos mig dvs bröd smör ost etc till frukost, middag på kvällen - hade inte ens hunnit förbereda ngt till mig själv. "Mor annas köttbullar" o pasta var en alldeles lagom anrättning betr min kokkonst.

Innan dess ville de ha frukt, vindruvor, kanelbullar o saft - till barnkanalen. Klart de fick. Lade ut en filt på golvet så de kunde ha picnic där o se TV samtidigt.

Så var det dax för middag....dukade fint på bordet- men det höll inte. TV:n var på...ja ja jag vet -...

Flyttade ner allt på golvet. En filt till Beppe. Morris vill  alltid sitta i vilstolen. 

 Mkt ketchup skulle det vara. gott - självklart tog matintaget framför TV:n längre tid än annars - men det slank ner undan för undan. En köttbullebit / 10 minuter. Varför hasta...?!

Sen - hopp i badkaret...Där gick det undan. Bada bada bada....Tvål ?! ...nix pix..

Blev s.k katttvätt...supersnabbt...badar man för länge hinner vi inte "det andra" - vad det nus kulle vara...haha...

Glömde - ca 1 tim efter de kom var golvet fullt av alla de leksaker de hittar och plötsligt - som på en given signal sätter sig beppe och skriker "min pappa !"...."jag vill till min pappa..."

Vidöppen mun, mkt konstigt röstläge ( som om han kallade på ngn på andra sidan), alltmedan han intensivt (faktiskt!) samtidigt  kollade barnprogrammet.

Tystnade vid de mest spännande inslagen för att därefter återta sin monotona "klagan"...Kände att det inte var läge varken säga eller göra ngt,  utan att han måste få vara sig själv o lufta ur sig vad det nu kunde vara och det verkade.

Efter ca 10 minuter var det glömt.

Kanske det är ngt som i hans värld just nu "bara hör till" - därmed inte menat att han inte längtar efter varken sin pappa eller mamma. Men situationen idag är ju litet mer ansträngd än brukligt.

Så blev det litet gos i hängmattan tillsammans.

Så var det dax för sängen.

Pyjamas var glömda hemma...Inga problem.

Hittade de t-shirt Fina o Benne hade. den ene med Patrics ansiket på, den andra Zorba drån Studis. Små söta nattlinnen blev det...

Nu kom nästa - deras gosedjur fanns inte med !

Ingen av mina djurkuddar dög - jo Beppe tog den lilla tigerungen - men icke Morris.

Upp på vinden med ungarna - alla (även jag i pyjamas). Visste jag hade en låda där med olika dju etc. Tog ner den och vi gick igenom dem alla - noggrant. Beppe tog den lilla tigern men Morris valde lägga sig utan - det var inte hans. Tänk att denna gosetrygghet är så viktig.  ..

Jo ! Just innan läggdax  kom Morris med tomma hushålls/toarullar o sa att dessa kan vi göra gubbar av. Yes ! kände jag - vad kul...?! (hur knäpp får man va?). Hittade gamla svarta sockar jag trädde över, band ihop. Så klistrade vi på ögon. Sydde  !! på armar, hjärtan till munnar etc ...skitkul..hm.

Nu sova...Morris blev ledsen..."min mamma !...jag vill till min mamma !..." DÅ ! blev lille Beppe STOR ! Kramade om Morris o sa att "Du ska inte va ledsen Morris för mamma är hemma i morgon o nu är vi ju hos Bobbo o då kan man inte va ledsen ju"...Är de inte otroliga ungar!

Ja Morris slutade...kröp upp i sängen. Så läste vi Peter Pan (Bennes älsklingsbok då han var här)...de kan den nästan utantill. Kröp ihop, jag skulle ligga i mitten för det gör mamma. Efter ett par minuter sov de båda.

Efter att ha legat som en klämd sardin i sängen - de ska ju ligga så NÄRA hela tiden - vaknade de vid 7-tiden. Schit vad det kändes i nacke o rygg...

"Nu är det ljust nu ska man gå upp Bobo" sa beppe....

Så var det det här med frukost.

Eftersom jag aldrig har bröd, smör, mjöl, ost hemma efter X:aVaganza hade jag bett att detta skulle med. (Har mkt kasst med stålar denna månad).

Visst, det fanns med bröd, fil, flingor till frukost....hahaha....men smör o pålägg...?!

Använd fantasin tänkte jag - (som jag gjorde betr Fina/Benne...då vi gjorde godis på socker o havregryn...ler).

Tinade hallon, smetade ut det på mackan o strödde litet socker på.

Parmesanost smulade jag på den andra mackan, in i micron så det smälte en aning, bredde ut det.

Och de åt! Tyckte det var gott....himmel - snopen jag blev - antingen var de utsvultna eller oxå tyckte de att det var gott. Filen med flingorna blev endast ett par skedar av - med tinade hallon.

Tänk att det alltid varit/är min mardröm detta med mat..

Så lekta de med bilarna, såg TV, jag plockade undan....så ställer sig beppe mkt bredbent med händerna i sidorna o säger "Nu vill jag hem!" Går o tar på sig skorna.

Ok - inte lönt protestera -vi knallade över till pappan tvärs över gården....

Jag gick hem, fixade till papper betr mitt x:a rep...dammasög , stack iväg....

Älskar dessa små underbara killar

Natti

              I torsdags fick jag ett mindre utbrott på min teatergrupp som plötsligt visade stor brist på ansvar, respektlöshet gentemot de som befann sig på scenen etc etc. De är inte direkt vana vid detta från min sida, då det inte behövts så mänga ggr, vilket gjorde att  dödens tystnad föll över replokalen och alla satt som fågelholkar, stirrande förskräckta på mig. Men jag gav mig inte - dylikt tolererar jag inte. Detta - speciellt betr respekt dvs bry sig om -har jag inpräntat hos dem sedan de var små och det har varit fantastiskt se dem umgås på detta sätt. Fan oxå om de nu -trots sina 14 år till trots -  skulle nonchalera detta. Så säker får man inte vara på sig själva eller sin sin teaterpedagog ...

I lördags hade vi x:arep.

3 av dem gav bl.a på torsdagen plötsligt givit återbud, (ska träffa kompis etc) trots att de fått repschemat för flera månader sedan - blev en av orsakerna till mitt utbrott.

Torsdagens resterande skådisar gick igenom de scener som gav till buds och det flöt bra.

Jag däremot föll rakt igenom "ramen" och började storgarva betr en scen som gjordes - och kunde inte sluta för varje gång vi började om. Bara jag tittade på killen som skulle gestalta sin roll bröt jag ihop! Hur hopplöst var inte det på en skala...Kunde fantamig inte sluta. Det var/blev trots allt ett positivt avbrott i det hela ,då det inte var ngn man skrattade ÅT-utan med - då själva scenen var så komplett "galen"...

Även idag  sö x:a rep. En av killarna sms:ade att han "lyckats fånga svininfluensan" och inte kunde komma - en annan kille hade feber. Men det blev en kanonbra repa. Alla hade tagit till sig vad jag sagt tydligen och det var roligt, diciplinerat, koncentrerad närvaro och en massa lösningar från de unga skådisarna kom fram vilket gladde mig mkt! Vi hade ett bra snack hur slutscenen skulle gestaltas - skitbra förslag som jag glad tog emot. Då är det kul.

Hoppas o tror att det ska bli bra. Kände idag att jag lyckats träffa helt rätt betr rollbestättningen. Den kille som var mkt motsträvig till sin roll, vände sig i dörren på väg ut och tackade för att han fick just denna rollen .... Då känns det bra.

kram

   Fan - skulle ju lägga mig - men ville kolla om jag haft ngt inlägg - även om det inte var förväntat. Nu sitter jag här och knappar...'

Har haft en lågstatusdag idag - vet inte varför. Sådana dagar är inte kul alls.

Skulle iväg till träningen då M ringde och jag föredrog just då att prata med henne. Kom därefter kom jag på att jag var tvungen sticka till Mariakyrkan -Kerstin - med papper.

Hemma igen upptäckte jag nötfärs 2kg jag köpte igår igår, vilket jag verkligen spontant ! satt igång laga till. Då var klockan redan sen eftermiddag och dagen var nästan slut.

Lovade ta vik på en barngrupp 10.00 i morgon lö - mest med tanke på pengarna.

11.30 har jag e:a rep med min egen grupp till 15.00

Därefter ska jag ha småkillarna här med övernattning.

Första ggn de sover över själva hos ngn annan och mig.

Ska bli spännande och roligt - älskar dessa fantastiskt personliga små människor.

Hoppas det går bra.

Hade en jobbig repa med min grupp igår.

Irriterad, frustrerad var/blev jag.

Fick några små utfall ! som med tanke på min intensivitet alltid upptas mer/värre än de är.Blev förbannad över att de inte kollar de mail jag skickat dem -efter överenskommelse o önskemål från dem själva - betr vad/när/hur vi ska rep.

Riktigt förbannad över deras respektlöshet gentemot de skådisar som försökte agera genom att sitta och prata fnissa skratta....Detta som jag sedan de var 7-8 år slagit in i deras huvuden - att bry sig - visa respekt -ta hänsyn - visa ödmjukhet var plötsligt helt bortblåst. De har aldrig gjort uppträtt så tidigare.

Nu är de 14 år, tonåringar...no excuse...tvärtom.

De blev verkligen tysta efter mina utfall...inte vana vid att se direkt.

Sådant finner jag mig inte i - tror de fattade det oxå..

Irriterad oxå över att min budget betr uppsättningen inte är klar.

Scenografin kostar en del och jag vill veta att jag får betalt för alla mina timmar. Faaan.

Roligt - jag var uppe hos Lina ikväll och kollade hennes tapeter etc i köket - Jättefint!

Kanon -skit -coola-häftiga fåtöljer, stolar hon köpt. vill ha!!!!!

Kommer bli så skitfint!

Roligast av allt var se/KÄNNA/ höra de två storas glädje över att kunna/få göra som de vill betr sina rum etc. Blir så hjärtinnerligt glad åt deras tillfredsställelse.

Småkillarna sov gott i stora sängen och jag åkte lugn i själen upp i hissen till mig.

Nu natti!

Har ingenting att skriva om.

Varför skriver jag då?

För jag hellre gör detta än det som jag egentligen måste.

Dvs jobba på manuset inför morgondagens repa.

Är så himla mkt som jag måste fixa.

Läsa - tänka - anteckna -  betr kläder, rekvisita, musik, scenografin..

Den som aldrig jobbat med detta har ingen aning om hur mkt jobb som egentligen ligger bakom.

Dessutom måste jag ha ta i ngn som kan sköta ljus o ljud - och vem skulle det vara.

Kan inte be ngn av kollegerna då de är upptagna av sina uppsättningar.

Alltid likadant....suck.

Sen då man nått målet, allt är klart, premiären gjord, infinner sig en känsla av triumferande lycka.

Livet är konstigt.

Ja nu har jag gnällt av mig litet...kändes mkt bra

Har varit o tränat -äntligen - inte varit där på 5 dagar. Not good.

Måste skärpa mig. Har gått upp 2 kg -suuurt!

Hamnade för en stund sedan framför TV:n helt fascinerad över ett amerikanskt program som visade kvinnor som födde barn, fantastiska läkare etc.

Förbluffad över att hela familjen var med vid förlossningarna, även de med kejsarsnitt. Blivande mormödrar, mammor, kompisar, männen...fullt hus.

Otroligt berörande se alla nyfödda små babysar som tittade ut.

Måste vara fantastiskt ha ett sånt jobb - 90 % lycka hela tiden - nästan.

Hade glömt jag köpt nötfärs för ett par dagar sedan.

Hastigt o lustigt svepte jag ihop litet biffar med mozarella, oliver i.

Nu väntar köket på sanering i vanlig ordning.

Därefter jobb....!

bye

      Lär dig Livets Stora Gåta

   Älska Glömma och Förlåta.....

...dök bara upp i huvudet plötsligt - tror det stod i min gamla poesibok...

      Målinriktad gav jag mig idag iväg till Kyrkovalet 09.30 ! med avsikt att med min lilla singelröst försöka förhindra sverigedemokraternas inträde i vilket evenemang det vara månde - även kyrkans.Dra ett litet strå till stacken.

Letade röstlappar - hade inte en aning om hur just Kyrkovalet går till.

Hittade 1 säger 1 lapp som jag gillade bäst med endast 1 namn på ?!, resterande tre fick bli de jag gillade näst bäst.

Lurit det där förresten, för lapparna med Sverigedemokraterna låg strax ovanför Socialdemokraternas och hur lätt hade det inte varit för en halvblind att ta fel.

Arbetarpartiet på sossarnas lista stod med mkt små bokstäver...jaja, har gjort vad jag kunnat.

Dagen var därefter avsatt till sol o bad.

Glad i hågen for jag hem, fixade sallad att ta med, tänkte salta/peppra litet extra, varav hela locker p¨saltkaret for av och det blev i stället en sallad av salt/peppar tillsatt med litet sallad. Räkor från gårdagen fick samsa med övriga ingredienser,  kastades i durkslaget igen, sköljdes och kastades åter ner i burken -fick duga.Typiskt när man ska göra sig till för sig själv...

Mitt kort till Ribbans kallis är slut - däremot hade jag 2 ggr kvar på Sibbarps Kallis. Fram med bensindunken från balkongen, ner i källaren för att tanka moppen och där stop min älskade Ciao på sock! Dvs -punka på bakdäcket. Vad göra? Cykla till Sibbarp kändes inte som nån höjdare.

Ok det går ju buss - men vilken?

Jag åker aldrig buss o har ingen aning om vilken buss man ska ta oavsett vart.

Klockan tickade, tiden gick och det började bli bråttom. Badet stänger tidigare söndagar16.00 och nu var kl redan över 12.30

Gick ner till Gustav o försökte kolla vad det stod vid hållplatserna, vart bussarna gick..

Aha - nr 4 skulle gå till Klagshamn, då måste den gå förbi Sibbarp tänkte jag. Bussen stod inne och jag sprang som en galning över torget o hann upp på bussen.

Flämtande frågade jag om den gick till Sibbarp.

 "Ja" svarade mannen

"Bra - vad kostar det då?"

Mannen tittade på mig tyst flera sekunder (lång tid)...

"attånodra" svarade han

"Va?" (tänkte snabbt att han är ju invandrare med talfel....)..han upprepade..

"attonodra" så log han stort...

"Jaha" sa jag "och vad betyder det?"

"atton kronor"....

Jag log tillbaka - har ju humor som sagt...hm...betalade o satte mig ner.

Jag åker ju aldrig buss annars.

Tyckte det var konstiga omvägar han körde. men ok...

Plötsligt  ropade han:

"Sibbarpsvägen! " .....och tittade bak , vinkade på mig.

"Do ska ga av no"

"Nej jag ska till Sibbarp" sa jag

Bussen var fullsatt!

Vi befann oss nu mitt inne i ett tjusigt villaområde,utan tillstymmelse till havsutsikt.

Resolut gick jag fram o sa att jag ska till Sibarps Kallbadhus !

Det visste han inte - "Sibbarp var ju Sibbarp" tyckte han o detta hette Sibbarpsbvägen.

Han ville jag skulle gå av, vika av till vänster o gå rakt fram så skulle jag så smångom komma till havet.

Jaha.

Sagt o gjort - jag gick av, gick o gick o gick....kom förbi en lekplats jag kände igen (då vi var där med lillkillarna,Elvira, Cornelia på utflykt!)

..gick...gick---svetten rann...var fan är havet tänkte jag desperat...de hinner fan stänga innan jag hinner dit.

Kom slutligen fram till ett staket jag klättrade över !, fortsatte över stora

gräsmattor -  långt om länge siktade jag en gul byggnad - yes.!!

Väl inne på badet slängde jag av mig alla kläderna och kastade mig i vattnet !!

Fick tag i en solstol o somnade....vaknade, käkade en smaklös sallad...

Så vackert där var. Dett mörkblå vattnet mötte den ljusblå himlen långt ut och vita segelbåtar svävade fram....

Dax för hemfärd...

Tog reda på när bussen -rätt buss denna ggn - skulle gå  och såg till att jag var på plats i tid.

Kändes verkligen som en sightseeing i Malmö stad - hade inte den blekaste aning om var jag var eller var han körde.Helt nya byggnationer, områden.. Riktigt spännande.

Vi började närma oss staden....då han plötsligt svängde åt fel håll !

"Hallå där" ropade jag - "körde du rätt nu?

Jag sprang fram till honom

"Kör du inte till Gustav?" 

Nähä - han skulle till Värnhem - shit - jag steg av - igen!

å var det att promenera vidare....jag gick o gick....men nu hittade jag slutligen- kände igen mig..

Långt om länge anlände jag på Gustav och till min lilla gata.

Väl hemma upptäckte att min cykel var borta!

Fan ngn har snott min cykel...

Upp i lägenheten, slängde in väskan och skulle ut på sökjakt,

då jag kom ihåg att jag  hade cyklat ner de 100 meterna till bussarna på Gustav

(bekbäm som jag är) och förhoppningsvis önskade jag att den skulle  stå kvar.

Det gjorde den.

Det där med bussar är nog inte min bag . Får lämna in moppen o få lagat däcket.

Suck.

Maten väntar.....bye