Jag har ett dagis på min gård där jag bor.

Idag var gården nästintill tom.

Ett par av de minsta syntes vid sandlådan.

På väg till träningen idag fick jag då se en liten 3-åring banka på

den glasklädda ytterdörren till dagis.

Han ropade att han ville komma in.

Han bankade flertalet gånger.

Dörren öppnades och dagisfröken sa något jag inte hörde.

Knuffade ut honom igen och stängde dörren.

Den lille 3-åringen började förtvivlat gråta och ropade igen att han ville in.

Jag gick fullständigt sönder...

kände hur ilska, agressivitet, frustration,medkänsla, kärlek

som en eldslåga for genom min kropp.

Rusade fram till den lille utstötte 3-åringen, kramade honom.

Såg innanför glasdörren att dagisfröken höll på klä de andra barnen

-antagligen skulle alla ut och leka.

Knappade snabbt in koden till dörren, öppnade, tog den ledsna 3-åringen i handen och gick in.

Dagisfröken stirrade stumt med ilska blandat med rädsla i blicken på mig.

Jag:

 "Vad sysslar du med?!

 Du kan väl åtminstone låta honom komma in  medan du klär de andra.

 Han ska väl inte behöva stå där ute  -ensam - bli ledsen o gråta

för att han inte får komma in - på sitt eget dagis?!"

Hon:

"Han är inte ensam, det finns ett barn där borta..."

Jag:

"Jag såg hur du knuffade ut honom och hur ledsen han blev!"

Hon:

"Ja jag såg han blev ledsen så jag skulle just släppa in honom."

Jag:

"Du ljuger, för jag stod tillsammans med honom här

och såg hur du bara tittade på honom medan du

obehindrat fortsatte klä de andra barnen"

Hon:

"Men han var inte ensam.."

Ville inte fortsätta diskussionen med alla barnen där.

Hon förstod inte, att det inte var detta det handlade om,

utan hennes respektlösa bemötande gentemot den lilla människan.

Den lille 3-åringen hade satt sig i ett hörn innanför dörren

mellan bänken och väggen o snyftade.

Jag böjde mig ner för att krama om honom då han sa:

"Hej då Bobo.."

Detta sitter som ett klistermärke i mitt hjärta.

Vad kan inte sådant beteende sätta för spår hos ett litet barn.

Dagis o dagisfröknar ska vara barnens trygghet då mamma jobbar.

Då ska man inte stängas ute, bli bortknuffad, känna sig ensam, övergiven, finns ingen ursäkt.

Förhoppningsvis är detta en sak som han nu har glömt, inte bryr sig om.

Förhoppningsvis är det endast mina känslor, erfarenhet av livet som inför situationen ger uttryck för detta.

Denna dagisfröken är ny, ung, oerfaren...försöker men finner ingen ursäkt.

Men det gjorde ont - mitt älskade älskade lilla barnbarn.

Känns fortfarande hemskt då jag skriver om det.

natti

 

Bella

7 oktober 2009 08:56

Usch blir arg bara jag läser detta............stackars liten.

http://kennelviking.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var verkligen länge sedan jag skrev blogg. Råkade halka in på min bloggsida o tänkte jag skriver ner några rader. Väntar på sommaren ska anlända med full kraft - idag är det sol o fint i varje fall. Morris ligger i hängmattan då han är sko...

  En impulsiv handling fick mig plötsligt sitta här igen.    Helt oplanerat. Egentligen håller jag på att sortera alla dvd jag har betr min tatergrupps uppsättningar samt manus som jag lagt ner på cd. Det får väl va så länge.   Mkt har ...

     (KLICKA GÄRNA PÅ BILDEN)   Idag hade jag - igår - absolut bestämt mig för att börja mitt nya liv ! 1. Kaffe, samt en halvtimmes promenad . 2. Stretcha samt maggympa. 3. Direkt in i duschen, väldoftande hudkräm, kläder dvs morgon toile...

     LANDON ett litet nytillskott i familjen -erna! Mitt 3:e b-b-barn!    gammelfarmor      -    Landon farfar  Niclas                                                      
                           nyblivna pappan Adam ...

Fy så trist väder det är! Idag har jag kännt mig riktigt deppig faktiskt... Har inte varit utanför dörrarna på hela dagen...stööön! Dammsög - sedan slängde jag mig i soffan o läste ut min bok. Blev rekommenderad en av vännerna på kal...