Har haft mina älsklingskillar här över natten.

Första ggn de överhuvudtaget sovit över hos ngn annan.

Var hemma från teatern vid 15.30 och 2 mkt glada förväntansfulla killar kom vid 16.00

Sen blev det intensivt värre. hahahha...allt på en gång - helst meddetsamma.

Jag hade faktiskt hunnit med att bädda bäddsoffan redan på morgonen innan jag stack iväg till teatern vilket var det första de testade.

Hade bett om hjälp betr deras matintag, då jag inte har dylik mat de äter hemma hos mig dvs bröd smör ost etc till frukost, middag på kvällen - hade inte ens hunnit förbereda ngt till mig själv. "Mor annas köttbullar" o pasta var en alldeles lagom anrättning betr min kokkonst.

Innan dess ville de ha frukt, vindruvor, kanelbullar o saft - till barnkanalen. Klart de fick. Lade ut en filt på golvet så de kunde ha picnic där o se TV samtidigt.

Så var det dax för middag....dukade fint på bordet- men det höll inte. TV:n var på...ja ja jag vet -...

Flyttade ner allt på golvet. En filt till Beppe. Morris vill  alltid sitta i vilstolen. 

 Mkt ketchup skulle det vara. gott - självklart tog matintaget framför TV:n längre tid än annars - men det slank ner undan för undan. En köttbullebit / 10 minuter. Varför hasta...?!

Sen - hopp i badkaret...Där gick det undan. Bada bada bada....Tvål ?! ...nix pix..

Blev s.k katttvätt...supersnabbt...badar man för länge hinner vi inte "det andra" - vad det nus kulle vara...haha...

Glömde - ca 1 tim efter de kom var golvet fullt av alla de leksaker de hittar och plötsligt - som på en given signal sätter sig beppe och skriker "min pappa !"...."jag vill till min pappa..."

Vidöppen mun, mkt konstigt röstläge ( som om han kallade på ngn på andra sidan), alltmedan han intensivt (faktiskt!) samtidigt  kollade barnprogrammet.

Tystnade vid de mest spännande inslagen för att därefter återta sin monotona "klagan"...Kände att det inte var läge varken säga eller göra ngt,  utan att han måste få vara sig själv o lufta ur sig vad det nu kunde vara och det verkade.

Efter ca 10 minuter var det glömt.

Kanske det är ngt som i hans värld just nu "bara hör till" - därmed inte menat att han inte längtar efter varken sin pappa eller mamma. Men situationen idag är ju litet mer ansträngd än brukligt.

Så blev det litet gos i hängmattan tillsammans.

Så var det dax för sängen.

Pyjamas var glömda hemma...Inga problem.

Hittade de t-shirt Fina o Benne hade. den ene med Patrics ansiket på, den andra Zorba drån Studis. Små söta nattlinnen blev det...

Nu kom nästa - deras gosedjur fanns inte med !

Ingen av mina djurkuddar dög - jo Beppe tog den lilla tigerungen - men icke Morris.

Upp på vinden med ungarna - alla (även jag i pyjamas). Visste jag hade en låda där med olika dju etc. Tog ner den och vi gick igenom dem alla - noggrant. Beppe tog den lilla tigern men Morris valde lägga sig utan - det var inte hans. Tänk att denna gosetrygghet är så viktig.  ..

Jo ! Just innan läggdax  kom Morris med tomma hushålls/toarullar o sa att dessa kan vi göra gubbar av. Yes ! kände jag - vad kul...?! (hur knäpp får man va?). Hittade gamla svarta sockar jag trädde över, band ihop. Så klistrade vi på ögon. Sydde  !! på armar, hjärtan till munnar etc ...skitkul..hm.

Nu sova...Morris blev ledsen..."min mamma !...jag vill till min mamma !..." DÅ ! blev lille Beppe STOR ! Kramade om Morris o sa att "Du ska inte va ledsen Morris för mamma är hemma i morgon o nu är vi ju hos Bobbo o då kan man inte va ledsen ju"...Är de inte otroliga ungar!

Ja Morris slutade...kröp upp i sängen. Så läste vi Peter Pan (Bennes älsklingsbok då han var här)...de kan den nästan utantill. Kröp ihop, jag skulle ligga i mitten för det gör mamma. Efter ett par minuter sov de båda.

Efter att ha legat som en klämd sardin i sängen - de ska ju ligga så NÄRA hela tiden - vaknade de vid 7-tiden. Schit vad det kändes i nacke o rygg...

"Nu är det ljust nu ska man gå upp Bobo" sa beppe....

Så var det det här med frukost.

Eftersom jag aldrig har bröd, smör, mjöl, ost hemma efter X:aVaganza hade jag bett att detta skulle med. (Har mkt kasst med stålar denna månad).

Visst, det fanns med bröd, fil, flingor till frukost....hahaha....men smör o pålägg...?!

Använd fantasin tänkte jag - (som jag gjorde betr Fina/Benne...då vi gjorde godis på socker o havregryn...ler).

Tinade hallon, smetade ut det på mackan o strödde litet socker på.

Parmesanost smulade jag på den andra mackan, in i micron så det smälte en aning, bredde ut det.

Och de åt! Tyckte det var gott....himmel - snopen jag blev - antingen var de utsvultna eller oxå tyckte de att det var gott. Filen med flingorna blev endast ett par skedar av - med tinade hallon.

Tänk att det alltid varit/är min mardröm detta med mat..

Så lekta de med bilarna, såg TV, jag plockade undan....så ställer sig beppe mkt bredbent med händerna i sidorna o säger "Nu vill jag hem!" Går o tar på sig skorna.

Ok - inte lönt protestera -vi knallade över till pappan tvärs över gården....

Jag gick hem, fixade till papper betr mitt x:a rep...dammasög , stack iväg....

Älskar dessa små underbara killar

Natti

              I torsdags fick jag ett mindre utbrott på min teatergrupp som plötsligt visade stor brist på ansvar, respektlöshet gentemot de som befann sig på scenen etc etc. De är inte direkt vana vid detta från min sida, då det inte behövts så mänga ggr, vilket gjorde att  dödens tystnad föll över replokalen och alla satt som fågelholkar, stirrande förskräckta på mig. Men jag gav mig inte - dylikt tolererar jag inte. Detta - speciellt betr respekt dvs bry sig om -har jag inpräntat hos dem sedan de var små och det har varit fantastiskt se dem umgås på detta sätt. Fan oxå om de nu -trots sina 14 år till trots -  skulle nonchalera detta. Så säker får man inte vara på sig själva eller sin sin teaterpedagog ...

I lördags hade vi x:arep.

3 av dem gav bl.a på torsdagen plötsligt givit återbud, (ska träffa kompis etc) trots att de fått repschemat för flera månader sedan - blev en av orsakerna till mitt utbrott.

Torsdagens resterande skådisar gick igenom de scener som gav till buds och det flöt bra.

Jag däremot föll rakt igenom "ramen" och började storgarva betr en scen som gjordes - och kunde inte sluta för varje gång vi började om. Bara jag tittade på killen som skulle gestalta sin roll bröt jag ihop! Hur hopplöst var inte det på en skala...Kunde fantamig inte sluta. Det var/blev trots allt ett positivt avbrott i det hela ,då det inte var ngn man skrattade ÅT-utan med - då själva scenen var så komplett "galen"...

Även idag  sö x:a rep. En av killarna sms:ade att han "lyckats fånga svininfluensan" och inte kunde komma - en annan kille hade feber. Men det blev en kanonbra repa. Alla hade tagit till sig vad jag sagt tydligen och det var roligt, diciplinerat, koncentrerad närvaro och en massa lösningar från de unga skådisarna kom fram vilket gladde mig mkt! Vi hade ett bra snack hur slutscenen skulle gestaltas - skitbra förslag som jag glad tog emot. Då är det kul.

Hoppas o tror att det ska bli bra. Kände idag att jag lyckats träffa helt rätt betr rollbestättningen. Den kille som var mkt motsträvig till sin roll, vände sig i dörren på väg ut och tackade för att han fick just denna rollen .... Då känns det bra.

kram