Har varit på Forum o tränat - mini-lätt-träning - hade litet svårt koncentrera mig.

Nu har jag kokt mig en mugg kaffe - gott...

Idag känns det som en tänkardag.

Tankar som virvlar runt likt höstlöv i stormen.

Som inte kan landa, utan blåser iväg - gång på gång-långt ut i atmosfären.

Ibland stöter de samman - men endast för en kort sekund...sen virvlar de vidare..

Vart? Ingen aning i nuläget.

Hela mitt jag är uppfyllt av oroliga, varma kärlekstankar.

Kärleken till mina familjer - alla barn, barnbarn.

Den största gåva man kan få är sina barn, deras barn....

Den Kärleken finns där lika stark livet igenom.

För dem kan man gå genom eld o vatten - offra sitt eget liv - sant.

En man kan man byta ut, men aldrig sitt barn.

Ibland räcker man bara inte till.

Då kan kärleken göra ont.

För den finns där - lika stark om inte mer...

Det är konstigt.

Stötta, hjälpa, krama, pussa, trösta....

Var mot andra som du själv vill bli bemött är ledsagande ord på livets väg .

Tänkvärda.

Vi kommer alla till världen som unika små människor.

Ingen är den andra lik.

Olika förutsättningar, olika gåvor....

Men - vi är alla lika mycket värda !

Alla har rätten att bli älskade för den man är.

Ibland gör vi fel.

Alla gör fel ibland.

Några ofta, andra mindre ofta.

Ingen är ofelbar.

Vad är att göra fel?

Då man skadar sig själv ?

Då man skadar andra ?

Älska Glömma och Förlåta

Det är Livets Stora Gåta

....slut för denna gången ....