Har ingenting att skriva om.

Varför skriver jag då?

För jag hellre gör detta än det som jag egentligen måste.

Dvs jobba på manuset inför morgondagens repa.

Är så himla mkt som jag måste fixa.

Läsa - tänka - anteckna -  betr kläder, rekvisita, musik, scenografin..

Den som aldrig jobbat med detta har ingen aning om hur mkt jobb som egentligen ligger bakom.

Dessutom måste jag ha ta i ngn som kan sköta ljus o ljud - och vem skulle det vara.

Kan inte be ngn av kollegerna då de är upptagna av sina uppsättningar.

Alltid likadant....suck.

Sen då man nått målet, allt är klart, premiären gjord, infinner sig en känsla av triumferande lycka.

Livet är konstigt.

Ja nu har jag gnällt av mig litet...kändes mkt bra

Har varit o tränat -äntligen - inte varit där på 5 dagar. Not good.

Måste skärpa mig. Har gått upp 2 kg -suuurt!

Hamnade för en stund sedan framför TV:n helt fascinerad över ett amerikanskt program som visade kvinnor som födde barn, fantastiska läkare etc.

Förbluffad över att hela familjen var med vid förlossningarna, även de med kejsarsnitt. Blivande mormödrar, mammor, kompisar, männen...fullt hus.

Otroligt berörande se alla nyfödda små babysar som tittade ut.

Måste vara fantastiskt ha ett sånt jobb - 90 % lycka hela tiden - nästan.

Hade glömt jag köpt nötfärs för ett par dagar sedan.

Hastigt o lustigt svepte jag ihop litet biffar med mozarella, oliver i.

Nu väntar köket på sanering i vanlig ordning.

Därefter jobb....!

bye

      Lär dig Livets Stora Gåta

   Älska Glömma och Förlåta.....

...dök bara upp i huvudet plötsligt - tror det stod i min gamla poesibok...