Med tunga steg tog jag cykeln till teatern. Ingenting planerat. Tänkte att det löser sig väl, det mesta sitter i ryggmärgen vid det här laget.

Var först in o pratade med vår goa administratör, berättade om hur jag mådde o dess konsekvenser om inga andra åtgärder på teatern kan vidtas.

Enbart av informationsskäl.

Träffade en grupp teatersugna, glada, förväntansfulla barn. Tänk vad tiden går - så stora de blivit. Små tuttar på tjejerna och killarna har mognat till. Ngn av dem har fått "hiss"-röst. De var bara 6-7 år då de började. Små, söta o keliga, kramiga. Kramas gör de fortfarande.

"Vad vill ni göra idag? Ni får bestämma helt själva det som ni tycker är kuligast" sa jag optimistiskt. Så gjorde de också och det var skitkul. Verkligen. De ville sluta med "frys"-improvisation. Som jag skrattade!!!

Jag blev så positivt överraskad att de blivit så jävla bra! Vilka improvisationer de gjorde. Samspel, lyssnande, initiativ, närvaro, fantasi, hålla masken under andras skrattkaskader, respekt etc....

Allt som jag tjatat om i alla år förverkligade de ikväll. Fantastiskt.!

Man kan bli hemmablind sägs det och det insåg jag att jag varit. Uppehållet under jul nyår har varit nyttigt för mig, idag fick jag  med öppnare ögon se vad de faktiskt kan. De fattar inte själva idag  hur duktiga de är- för dem är det helt naturligt - men senare i livet kommer de att inse vad teatern lärt o gett dem.

Så roligt och jag tänkte att detta har jag lärt dem ! .. jag blev så stolt o glad, eftersom jag vet, att detta inte bara är en tillgång för dem  teatermässigt, utan framför allt ,att de omedvetet tar det med sig ut i livet som människor. Den insikten har de inte idag.

Förmågan att lyssna, inte prata i mun på varandra, respekten (bry sig om-som jag kallar det ), positiviteten, fantasin, samarbetsförmågan - shit vad häftigt. Lön nog. Inga pengar i världen kan kompensera det. Önskar att alla beslutshavande politiker kunde inse vilken tillgång teatern är för våra barns utveckling.

Då 2 av dem improviserade - länge!! - sa jag litet frustrerat som ped till de som satt ner o tittade, att "ska ni inte bryta snart"...det går nämnligen ut på, att då de känner, att en position etc som ngn av de på golvet har - fysiskt, säger man "frys" och tar över dennes statiska position, för att förvandla handlingen till en annan.

Då tystade de ner mig ,att de ville se mer av de som var på golvet  (scenen), för det var så spännande.

Kan de som "spelade" få mer beröm? Wow.

Det var en verkligt rolig "lektion" och som gav mig livskraft o glädje i jobbet tillbaka.

Väl hemma ringde styrelsen och vi diskuterade problemnen däri och hoppas på att kunna lösa det på bästa sätt. Skönt inte känna mig ensam att föra detta framåt.Haha - så kommer det att bli i alla fall har jag en känsla av. Men jag har gott stöd av Lina m.flera

kram o puss till den som orkat läsa...

Skulle lagt mig tidigt igår med tanke på idag. Hm-vilken logik?!

Så blev det emellertid inte.

JAG SKA BLI FARMOR IGEN!

Patric ringde vid halv 10-tiden och överlyckligt chockad berättade att de skulle få en ny liten baby sept/okt! Tänk att jag blir lika glad och nästan rörd till tårar varje gång jag ska få barnbarn. Det blir nu 10:e ggn.

(Inberäknat lilla Vilja som egentligen är mitt barnbarnsbarn men som jag i hjärtat känner som mitt barnbarn. )  Heja!

Mina barn är så DUKTIGA på att göra barn (ler).

Inte klokt egentligen att jag ju faktiskt är en del i och orsak till att alla dessa underbara människor finns till. Kan man vara annat än tacksam och lycklig.Livets underverk tycker jag.Nu kommer de sista att vara i "typ" samma ålder oxå. Får hyra lokal till nästa jul (ler).

Blev farmor första ggn då jag var 39 år.Manuella, Adam (vuxna),Josefina, Benjamin (tonåringar), Elvira 6år,Morris 5 år, Cornelia 4 år, Beppe 2 år, Vilja 1år och ny baby i sept 0 år.Jag älskar dem.

Trots gårdagens glädjebesked vaknade jag tidigt med huvudvärk och å-gren inför kommande dag. Idag alltså. Samtal jag "måste" ringa betr ev felaktigheter i styrelsearbetet, valberedning etc, dvs att vi troligtvis missat en post till kommande årsmöte. Jävligt jobbigt då det bl.a gäller att förhindra föreningens undergång om inte en person drar sig tillbaka. Jag är bara så in i döden trött på dylikt - har varit alltför mkt sådant i mitt liv. Känns som jag inte orkar dra en runda till med diskussioner och konflikter.Jag vill må bra och inte ha att göra med så mkt oro och negativitet som  numera så lätt drar ner mig. Är inte alls lika stresstålig som jag varit. Dessutom blir jag så jävla förbannad på dumma människor, vilket tar alldeles för mkt energi från sådant som jag kunnat ägna mer glädje åt.Blir så trött!

Tyvärr går detta oxå ut över min barngrupp som jag känner obehag över att ta tag i igen. Jättetråkigt känna så. Underbara ungar i gruppen. 2 av dem har ringt att de slutar, vilket visserligen är trist, men ganska vanligt just i den åldern 12-13 år. De har gått hos mig sedan de var 6-7 år och behöver prova andra intressen i livet.

Känner mig trött på dramaövningar, improvisationer etc. Vet inte vad jag ska göra för uppsättning till festivalen. Inte jobbat för det heller eller orkat ta tag i det. Bibl.böckerna med uppslag till pjäser ligger oöppnade fortfarande. Ingenting förberett för kvällens träff - måste ta tag i det senare idag. Blir i alla fall en liten slant i maj. Får bli moroten.

Igår var jag på ny introduktion på Forum. Skit bra instruktör tillika naprapat. Nya maskiner som verkar bra och gör det hela litet mer spännande. Duschade, bastade - skönt. Ska gå 2 ggr/v de första 3-4 veckorna sedan öka till 3 enl. instruktören. Dessutom snarast beställa tid hos naprapaten för att undvika skador på muskler som slaggat igen efter så långt uppehåll.

Nu ska jag ta ett varmt bad - fryser. Klä mig och planera inför barngruppen ikväll.

kram till den som läst...