Trött, orkeslös, ont i kroppen och huvudvärk.  

Hur kul låter det på en skala..........

Tog trots allt cykeln iväg o tränade - ja, mini-tränade.

Men ändock.....bättre än ingenting.  

Hem, fikade, slötittat på tv och funderat på allt annat

jag skulle kunna gjort istället.

Motivationen saknades.    

Det är ju en dag i morgon också - förhoppningsvis.

Vansinnigt slösa bort en dag i sitt korta liv på detta sättet.

Ingen vet vad morgondagen har att ge ...

- bara jag själv som kan fylla den med ngt som kan kännas bra.

Inte så lätt alla gånger - ibland vill inte livet detsamma som jag.

Då får man kompromissa....

Har börjat få "injektioner" av åldersnoja.

Börjat räkna på fingrarna hur många år jag kan ha kvar.

Alltså, om inget oförutsätt inträffar förstås.

Det gäller alltså att skynda på   .

Hm...med vad ?

Kan ju börja med att  kasta bort sådana här dumma dagar...åtminstone försöka.

Tiden går så vansinnigt fort då man blickar tillbaka.  

För tre dagar sedan föll min cykel (inte jag) över mitt

ben. Aj! Brydde mig inte nämnvärt just då.

På kvällen då jag tog av mig mina jeans började det

blöda som tusan.

Tvättade det, satte på ett plåster.  

Har varje dag tvättat såret, satt på nytt plåster och

fortfarande då jag tar bort plåstret, blöder det.

Märkligt...

Hoppas kunna förmedla en mer positiv blogg nästa gång - försöka peppa mig själv ta tag i livet igen.  

Yes....