Efter ovälkomna - -icke teaterrelaterade - dumt negativa, ledsna o oroliga känslor i kroppen, var jag igår slutligen tvungen att i sista sekunden ge mig iväg till teatern.

  Kallt, snö, i massor av snömodd promenerade jag med min tunga väska iväg till teatern - första ggn denna terminen som sagt.

Saknar min cykel vars nyckel tyvärr glömts återlämnas.

Kom dit i tid och alla samlades.

En positiv stämning bredde ut sig.  

Förväntansfulla blickar som undrade över vad nästa projekt skulle kunna bli.

Två ny - litet blyga tjejer presenterades.

Pratade litet om hur julen varit etc etc...

Iväg till vaktis för att se videoupptagningen av Momo.

Efter mkt om o men lyckades vaktis efter att ha hämtat hjälp från S att få igång "spelaren".

Känns alltid litet märkligt titta på ett färdigt projekt och alltid upptäcka "fel" dvs hon/han skulle gått åt det andra hållet istället etc etc...saker som alltid kunde gjorts "bättre"...

Mkt fniss från gruppen....

Några satt med jackhuvan över huvudet och kikade

fram...tufft se sig själv.  

Vid genomgången efteråt framkom önskemål om att nästa gång få möjlighet se en videouppspelning innan resultatet var klart då de själva såg saker de hade velat förändra.

Sen följde uppvärmning...kändes skönt även för mig få utlopp för dumma spänningar i kroppen o röra sig till musiken...  

Sista timmen ville de improvisera...

Den s.k "frys"-impro-övningen

...och som jag skrattade!!!!    

Under tiden pep min mobil gång på gång av inkommande meddelanden...lade den "på is"..

fick bli en senare fråga...och det gick bra.

Måste säga att de utvecklats kolossalt - är skitduktiga.

Hoppas innerligt terminen fortsätter i denna andan -

då känns det upplyftande och bra.