Känner mig mkt stressad.

Mkt som ska göras, kontrolleras, planeras...

Mkt annat som kommer emellan och stressen stiger.

Tröttsamt.

Helgen den 28-29/11 är enda ggn vi har tillgång till

scenen innan genrep.

Har påtalat både personligt och mail vikten av att alla kommer

 då det således är första ! och enda ! ggn vi kan lägga scenerna på plats.

Inte det lättaste och kommer ta sin tid.

Fick mail från en mamma til en av tjejerna att hon

inte kan komma den 28 för hennes mormor fyller år.

Jaha - så viktigt var det!

Fick sms från en annan tjej att hon inte kan komma samma dag

då de har nåt jubileum på hennes skola.

Problemet är att alla i gruppen är beroende av varandra.

A kan inte spela mot B som inte är där eller kalla på C som

inte heller är där....

Jag skiter snart i det.

De får stå sitt eget kast kan man tänka,

men helt enkelt är det inte då det går ut över de andra skådisarna.

Skrev till dem att de kanske kunde komma o gå tidigare.

Repeterar 10-14 ....hur svårt är det?

Alla dagar o tider fick hela gruppen i början av terminen

så alla kunde boka in dessa dagar och ev lämna

återbud i god tid.

Fick den färdiga affichen av E mamma som lagt ner ett

gigantiskt jobb på den.

Skickade den omedelbart till de som skulle trycka.

Fick mail att de små strecken i hörnen måste bort

om de skulle trycka dem.

Jaha, mamman är på jobb i Sthlm.

Skickade i alla fall ett mail där jag berättade vad som sagts.

Jävla pinsamt besvära så.

Hon svarade att jag skulle vidarbefodra bilden till henne

skulle hon försöka på plats i sthlm.

Jag misstänker emellertid att hon har originalet i sin

jobbdator i Mö.

Mkt annat är kvar för mig att göra....

Känner att det blir denna ggn...skiter i det sedan.

Blir bara så förbannad att inte få mer förståelse

-inte så mkt för min del då  det inte är jag som står på scenen

-utan för ungdomarna.

Hur kul känns det då man ska in på scenen

och inte vet vart man ska ta vägen....gå eller sitta eller...

Shit! Nu ska jag lägga mig.