Sommar! Frukost hos Lina.

Stack till stan uträttade en del ärenden.

Ner till Kallis.Skönt, varmt, som tur var blåste det en del så det var riktigt skönt. Badade ett par ggr. En Kallis-kompis låg bredvid mig, ganska kul, men i längden aningen stressigt då hon pratade hela tiden vilket gjorde det svårt koppla av, tänka, läsa etc...ja vad fan-kommer fler dagar. De har stängt av "min" brygga där p.g.a rasrisk. Gått skeppsmask i ngn av pålarna. Visst, det svajade betänkligt sist...

Stack ner till Lina m fam på Ribban. Morris ville ta på sig kläderna, satt med en handduk över knäna o ville hem - mellan varven vill säga - lekte annars med några andra barn där, hämtade vatten, grävde gropar. Beppe knatade på och bar vatten-upp o ner till vattnet - trodde han skulle tömma Öresund -ha.

Hemma vid 18-tiden och tömde halva sandstranden på golvet då jag tog av mig kläder o baddräkt. Beppe hade öst sand ner i min baddräkt över brösten - mysigt värre (ler). Duschade o tvättade håret i hopp om att sanden skulle försvinna ner i avloppet. Sand är tungt märkte jag-låg kvar på badkarsbotten.

Känner mig ledsen i hjärtat betr Josefina. Hennes pojkvän o stora första kärlek har gjort slut och hon är mkt ledsen. Fan vad sånt är jobbigt.Vi pratade om det på stranden idag och i efterhand måste jag säga att det är synd inte Lina hann prata med Fina först. E visste inte vad han ville etc och Fina har tydligen en längre tid gått och väntat, varit orolig och troligtvis försökt vara tillags för att hans kärlek till henne skulle hållas kvar.Tror det hade varit annorlunda om Fina i det läget då E inte visste hur han ville ha det-hade sagt att de då fick göra ett "uppehåll" i sin relation. Kanske hade det varit bättre för hennes självkänsla...ja vem vet..Inte lätt varken om man är 15 år-30år....känslorna är desamma.

Att känna sig "ratad"....inte värdig den man älskar....alla frågor man har kring varför....är tankar och känslor som  förödande dyker upp i hjärtat.

Josefina är värd att älskas precis som hon är, med "fel och brister", humor och självdistans, sin klokhet, empati, omtanke, sin personiga säregenhet som bara är hennes och är ovärderlig. Tids nog hinner hon träffa en man som kan värdesätta detta hos henne - men - det gör inte den första kärlekens svek mildare idag och är absolut ingen tröst för henne idag.

Vet oxå att längst inne hos henne finns en inre styrka som hon visat vid vissa tillfällen. Däremot behöver hon stöd, vägledning att idag stå fast vid vem och vad hon är för person, sina åsikter etc oavsett vad andra tycker. Här vet jag att Lina kan hjälpa henne trots att det känns svårt även för henne.

Lilla gumman...önskar jag kunde ta henne som förr,lägga henne hos mig i sängen med hennes rygg mot mitt bröst, hålla om henne då hon somnat (innan dess gick det inte) och bara försöka ge henne tröst, värme o kärlek.

Kom att tänka på en dikt jag skrev om Fina då hon var ca 3-4 år. Hon satt på ett litet rött bord i sitt rum. Det var halvmörkt, skymning i rummet. Hon tittade rakt ut i luften, mot fönstret. Alldeles stilla satt hon och lyssnade på musiken....

Till Josefina..

Din lilla svarta ryggtavla

Spikrak i ryggen,

sittande på det röda bordet.

Din blick var mycket frånvarande

Du tittade med inåtvänd blick ut genom fönstret,

där den disiga luften tjockt tryckte sig mot glaset.

Leksaker låg runt dig i hela rummet

Men - just nu -

var all din uppmärksamhet ägnad åt

det du lyssnade på.

Musiken.

Händerna vilade stilla på dina bara knän.

Helt stilla satt du där och lyssnade till musiken

som fyllde hela rummet

På högsta volym fyllde musiken rummet till bredden.

Du lyssnade så intensivt -

Så ensam du kändes.

Jag satte mig tyst bredvid dig för att inte störa.

Inte ett ord -

Bara en liten, kort,.leende blick från dig

fångade mina ögon.

Din kind sökte min.

fortfarande lika frånvarande, intensivt lyssnande....

Musiken fortsatte flöda_

Vi satt helt stilla - tillsammans -

Din hand sökte min -

och du lyssnade.

Vad känner du min älskade lilla flicka?

Hur skall ditt liv gestaltas.

Just nu-just här-i denna stund-

kann jag känna din trygghet och din lycka,

På ett barns underbart självklara sätt.

Mormor

3/2-96

Då skrev jag då....jag kommer aldrig att lämna dig nu heller...

Du är Du och Du duger!

puss