Trött och ont i huvet.

Slet som en urskiten katt igår på teatern. Iordningställande av scen, rekvisita, kläder etc etc fram till dess barnen kom 16.00

Info och uppvärmning. Monterade upp videokameran på stativet-genrepet skulle spelas in. Ungarna forsade in i "full kareta". Blablabla......sprut med vattenflaskan, gömde sig bakom de tunga gardinerna i en märklig lek..etc etc. Genomgång tillsammans betr deras klädbyten, rekvisita. Inspelning igångsattes och spelet kunde börja.....trodde jag. Okoncentrerat, ofokucerat glömde de unga skådisarna ingångar, repliker-stannade upp stirrade på mig med uppspärrade ögon-"vad ska jag säga nu?" - "var var vi"-"jag glömde..."" Ok- då tar vi om "sa en tålamodsprövad regissör leende med is i blicken. Blablabla bakom scenen....TYSTA! Blablabla...TYST!!!

Vi skulle repa till 20.30-(långrep) med tanke från den store pedagogen att hinna med 2 genrep. Omtagningarna gjorde att plötsligt dog batteriet i kameran. PAUS!-skrek pedagogen snällt. WOW- fikarast skrek ungarna och kastade sig ut på den varma soliga innegården...Jaha! Fram med reservbatteriet och lyckades till sist fixa kameran igen. Fortsatt okoncentration, fniss, prat, lek bakom scenen. På scenen försökte den ene efter den andra dra sina monologer, scener utan resultat. Saker de tidigare kunnat rabbla i sömnen. Så snubblade jag på sladden till kameran vilket gjorde att i "fönstret" till densamma visade det sig att då kameran är digital hade en fel fil typ datafil error. Jaha. Det var bara att fortsätta då utan kamera. Nu var pedagogen mkt irriterad, frustrerad. Kallade in hela batteriet av ungar som placerades på scenen. Talade om för dem att detta var urusel repa ikväll. Påminde dem om respekten inför varandra som är nödvändig inför en föreställning, att samla ihop sig, fukusera, koncentrera sig på sin uppgift, stötta varandra bakom scenen etc och hur viktigt detta är för att göra bra ifrån sig på scenen-tillsammans! Bevisade och förklarade för dem hur motsatsen till detta visade sig ikväll betr allt jag tidigare nämnt i texten ovan. 12 unga skådisar stirrade på mig med 24 uppspärrade ögon. Knäpptysta. De hade aldrig hört sin teaterlärare vara så "tuff" mpt dem tidigare - och detta på genrepet - innan premiär! Haha.

Så skulle vi fortsätta - men - nu hade klockan närmat sig 20.15 och vi skulle sluta 20.30 Ok vi kör fram till deadline sa den nu optimistiske grandiose pedagogen halvt hysteriskt. 2 skådisar på scenen påbörjade sin scen då en av de andra skrek att hon måste gå nu för annars blir hennes pappa orolig och arg. Ok...Då spelet på scenen var slut-kallade jag in alla för att avsluta. Då hade hälften av gruppen gått hem! Va?! "Har de gått?!" sa den nu luttrade regissören och började panikskratta ! En kram till alla de som var kvar och en spark i baken inför premiären på lördag. Jag kände behovet av en hästspark!

Kontentan av kvällen blev för min del den att vissheten om att ett dåligt genrep brukar tyda på en kanonpremiär. Optimist som jag är. Skådisarna fick en lektion i socialt teaterbeteende som de tidigare varit fantastiska med-men tydligen "glömt". Det kändes bara bra.

Benjamin hjälpte mig sedan att återställa allt inför lördagen

-kalaskille nr 1! Satte fram stolar etc till publiken. Det enda som är kvar att göra är musiken - jag har bara cool jazz- behöver annan kind of music.

Be Hasse fixa det ikväll då jag ska på premiär HudmotHud - stå i kassan på insläppet.

Idag fredag - ledig dag fram till 17.00 - Kallis ropar - tror jag.

kram