Började dagen med att svara på Linas blogg, Insåg efter några rader att ett svar där skulle  tendera bli ytterligare en blogg - för långt alltså.

Därför vänder jag mig till min egen.

Intressant och läsvärt inlägg Lina har idag.

Innehåll som varit viktigt för mig hela mitt liv.

Jag började svara Linas blogg med:

"Mina ledord i livet är - som du skriver - respekt, ärlighet - men oxå empati, solidaritet och ansvar."

Ansvar för i första hand sin egen person för att i förlängningen ha möjlighet känna ansvar för andra människor, sin omgivning, samhälle, ta ställning till saker o ting och stå för det.

Dessa ords innehåll har varit min ledstjärna under alla de snart 40 år jag jobbat som teat/dramaped.

Frågar man ett barn/ungdom idag vad respekt betyder eller innebär får jag oftast samma svar som för 40 år sedan. D.v.s respekt är att lyda.

Lyda föräldrar, lärare, samhällets alla normer d.v.s. fostran av samhällets medlöpare och nickedockor. Självförtroendet kan ofta vara förstärkt däremot. Som Lina skrev -Jag kan - Jag vill - Jag ska.....Jag måste vara bäst...och självkänslan har sopats bort -minimerats till ett vakum.

Intutandet bland mina teaterelever är o har varit att respekt är att Bry sig om ! Enkelt och lätthanterligt för alla.

Lär man sig förstå vad ordet respekt innebär följer saker som ansvar, ärlighet, empati och solidaritet genast upp i kölvattnet och utmynnar i just kärlek. Kärlek till sig själv och till andra. Då stärkt av en självkänsla genom att själv känna sig respekterad och därigenom våga vara ärlig, solidarisk och ta ansvar. Ansvar är något man måste lära sig inte ngt man föds med. Detta är -för mig - den viktigaste processen att jobba med i en grupp med unga/små människor och en utgångspunkt för att tillsammans kunna göra en bra föreställning.

Ifrågasätta som Lina skriver är oxå en förutsättning för ett lärande.

Nyfikenhet, vetgirighet är hos alla en stark grundkänsla som måste -just respekteras - för att vederbörande ska kunna ifrågasätta.

Dagens samhälle tillåter alltför ofta inte ifrågasättande.

Unga lärare i skolan idag -ja en del äldre oxå - sitter ofta så fast i sitt eget Ego att de i sin osäkerhet och rädsla helt kallt amputerar de ungas ifrågasättande, nyfikenhet och vetgirighet. Den som trotsar detta blir fördömd och ges epitetet jobbig, trotsig, elak, obekväm etc....

Benjamin är en av dem som trotsar vilket jag ser med stor stolthet och respekt då hans grundvärderingar är -enkelt uttryckt - mkt positiva. Han ser alla människor som jämlika - barn som vuxna - orädd för auktoriteter men aldrig oförskämd.

Kärlek idag ser mer o mer ut att blivit en handelsvara. Tanken slog mig just nu om vårt samhälle-mer än vi tror - påverkats av alla s.k hedersäktenskap (mord) etc....?

Upplever ofta att ungdomar idag drar sig undan närmre relationer - rädsla för förälskelse - rädsla känna sig uppknuten - rädsla inte vara omtyckt som den man är, utan som man förväntas vara, vilket skapar ännu större osäkerhet....Ett kallare klimat välja partner. "Vem ska jag ta?" Hon eller hon-han eller han "....Vill inte den ene/ena så tar jag väl den andra - så länge....Var finns då förälskelsen - kärleken...Detta har jag inget svar på.

Kan bara känna sorg över att så många unga idag utnyttjas, låter sig trampas på, nyttjas som dörrmattor. Det är ju som väl är inte allom givet det är så. Många undantag finns men de minimeras mer o mer som jag ser det. Status, rikedom, prylar, skönhet - en plastighet som utbreder sig.

Älskar alla de unga idag som vågar stå för ngt personligt - vad det än må vara. Som avviker från den likriktade norm samhället vill ge våra unga.

Nej - nu räcker det....klockan har flugit iväg - jag ska iväg o träna...

med fortsatta tankar som likt fjärilar flaxar runt i min hjärna.

See you later - aligator......kram