Tänk så häftigt bli bjuden på krogen av sitt första barnbarn.

Det blev jag i tisdags - som födelsepresent.

Det var verkligen länge sedan vi hade möjlighet träffas o snacka själva. Förr kom Manuella ofta hem och vi kunde sitta i timmar och prata om allt mellan himmel o jord.Kände att jag saknat det, men det tog vi igen denna kväll.

Numera är Manuella gift, har barn, hundar o jobb. Alla vet hur litet tiden då räcker för övriga nöjen.

Men så blev det nu - jag blev hämtad i bil och vi körde till Natalie. Hopplöst hitta parkeringsplats var det. Till sist fick jag hoppa av springa in så de inte tog bordet Manuella beställt.Lyckligtvis hittade hon en parkeringsplats till sist precis utanför.Mysigt satt vi, liksom litet för oss själva. Beställde fondue och jag ett glas vin och himmel vad vi åt! Dessa såser - mums.Det var verkligen mycket gott!

Det är ngt speciellt med det första barnbarnet. Jag var ju inte mer än 39 år då jag skulle bli farmor. Farmor för mig på den tiden framstod som en lång mager tant med knut i nacken, lång spetsig näsa , smala läppar o jävligt elak. Minns att jag närgånget studerade min spegelbild hur jag skulle se ut just som en farmor haha...

Det visade sig emellertid vara helt fantastiskt roligt och jag anser mig dessutom ha viss del av Manuella som "min" - dvs en arm...(ler). Ett fåtal personer som vet varför....

 Kom just att tänka på en gång då hon kom hem och skulle lära mig dansa salsa. Manuella själv är skitbra på det. Vi tränade o tränade och Manuella sa till mig att jag måste hålla samman benen mer (antagligen skuttade jag runt som en antilop). Irriterad på mig själv tog jag en halsduk och band runt fötterna med ett - vad jag trodde - lagom mellanrum, vilket fick till följd att jag naturligtvis stöp på huvudet och himmel vad vi skrattade. Jag lärde mig aldrig dansa salsa haha.

Vilken ynnest det är idag att  ha vuxna barnbarn, utan att vara/känna sig lastgammal själv. Älskar dig lilla gumman och tusen tack för kvällen.

puss kram