Bild 1 -Lina med dödskallehårklämman från Chock (eller vad den heter...)

Bild 2 -nej hon är inte skallig i mitten !!! 

Bild 3 nyfärgat igen !

 På bilden kan jag se att vi har besök av min mamma, Linas mormor om du lägger märke till "anden" dvs det spöklika ljusa runda energifältet.

Linas skyddsängel (ler).

Bild 4 - Ögonen säger allt om hennes sinnesstämning......utstrålning....

love you baby !

Börjar den inte snart ?!

Yes - vi hann först till rätt häst !!

Har sista veckan vaknat med mardrömmar ! Hur kul är det på en skala ?!

Varje gång tänker jag så det knakar vilka personer som var med i drömmarna, (i syfte att förinta dem åtminstone i tanken) men kan inte "hitta" dem. Försöker minnas vad det egentligen handlade om oxå, (med målsättning kolla i en drömbok på bibblan) men då blir det som att titta in i ett kaljdoskop av bilder som inte ens stannar kvar i hjärncellerna så pass länge, att de går att registrera.Det är dessa känslor av obehag, rädsla, ångest som drömmen starkast förmedlar naturligtvis och nu undrar jag vad som kan vara för orsak som framkallar dessa "undantryckta" känslor och minnen. Det sägs ju att det undermedvetna frimodigt tar sig plats i våra drömmar och det utan att be om lov! Jaja, det finns ju en hel del i mitt möjligen förträngda, men förflutna liv att ösa hinkvis ur. Nu drar jag mig faktiskt en aning för att krypa till kojs.

Tillsamman med min underbart hemmagjorda nyfriserade dotter var vi på terminens sista pedagogmöte. Hon hade varit framförhållande nog och fixat stålar från teatern så det bjöds på stora ! magnifika runda landgångar där man inte kunde hitta brödet p.g.a ett berg av diverse godbitar - mums.Diskussioner, informationer ...Jag som har kort stubin i vissa lägen, djupandades ett flertal ggr, då en kollega som vanligt i diskussioner, åter visade sig ha kvar samma blåsljud i hjärnan som tidigare. Vinddrag skullle jag vilja kalla det med stormvarning. Ytligheten personifierad i tron om att vara ett terapeutiskt geni vilket ger mig skrämmande intensioner betr dennas barn/ungdomsgrupper.

(Lina bad mig vara mindre tydlig vid annat tillfälle, jag som verkligen ansträngde mig inte vara det).

För övrigt var det skitmysigt. Jag skulle ta med en julskiva och hittade i hastigheten bara Elvis Christmas haha.....

Efter mötet var vi på juladvent tillsammans - alltså Lina med man o småbarn. Jisses så kommersiellt det har blivit.

Vi skulle ju hälsa på tomten ! som sitter på en tron inne på Hansa. Kön var låååång...och vi tog tålmodigt plats -jag Lina o Morris. Beppe vägrade totalt - hade egen pantomim-teater riktat mot gubben -förlåt tomten - med Kung Fu-slag o sparkar, spottade, Ninjavevande armar och den berömda thur-rusningen. Den som inte sett den sistnämnda vet inte vad den har gått miste om-haha.Nu är han trots allt så liten, så i folkvimlet inne på Hansa var det nog bara vi som såg hans protester.Beppe tycker inte ! om tomten - igår i alla fall.

I väntan på att komma fram till tronen hade killarna svårt stå där stilla o glo och vänta, så de kröp runt på golvet och lekte mellan våra ben - var och en har ju sitt sätt att roa sig. Morris skulle önska sig en radiostyrd bil och en pilbåge (?!) av tomten. Jag berättade att tomten frågade barnen vad de hette och hur gamla de var , varpå jag sa till honom att "säg nu att du är 5 år "- han fyller ju 5 juldagen. Men Morris kunde ju inte "ljuga" för tomten så han sa klart o tydligt 4 år. Fy Bobo... Morris berättade vad han önskade för tomten som inte uppfattade vad han sa (ibland får man ha ett litet mer tränat öra för att förstå) varpå jag högt sa efter honom (fyllde i). Då det var klart sa jag till Morris att den där tomten hörde mycket dåligt, han hade nog ont i öronen - öroninflammation och det höll Morris med om....

Morris var därefter radarstyrd till karusellen på Gustav. Van vid storstaden och torget försökte han sticka före och genväga dit. Tvärbromsade efter Linas busvissling - den visslingen skär genom märg o ben - men är och har alltid, betr alla 4 barnen, varit som att för dem köra huvudet in i en vägg och tvärnitat ! Direkt ! .Det kan ske likaledes på Malmborgs, Ikea etc...de enda som då är totalt "oberörda " av signalen är barnen och mamman. Folk runtomkring brukar närma sig mindre hjärtattack. Alla sätt är enligt min mening bra hålla koll på sina ungar.

Vid karusellen var det nästan kalabalik då den stannade och nya barn skulle upp på hästar etc. Föräldrarna var värst - de kastade sig hysterisk över en häst, hölla fast den medan de desperat sökte med blick och röst efter sitt barn - hahaha....ja jag oxå...

Morris sken som en sol där han satt och åkta runt,runt - tänks så litet som kan roa ett barn tänkte jag, men kom strax ihåg hur kul min uppväxt i Folkets Park var som liten. Jag "bodde" där då vi bodde tvärs över gatan.

"Ska du inte åka Beppe?" frågade vi. "NEEEEJJJJ- ÄCKLIGT !!" vrålade detta lilla underbart söta barn - med huvan uppe och spottade. Ingen av killarna ville ha sina nya Ninjamössor på förresten. Morris skulle dessutom endast ha dragkedjan i jackan uppdragen till hälften. Ja de frös inte tydligen - trots alla pälsklädda människor runt omkring. Självklart fanns både mössor o vantar med om behovet skulle påkallas.

Sen bar det av hemåt.

Kvällen var skön, kollade en hyfsat bra film....., smakade göggen - skulle lägga mig i tid för en gång skull - men fan heller - 01.30 åkte täcket på.

Jaha, nu är jag ju ledig - vad fan ska jag göra nu då.....suck - ja jag är hopplös - tror jag......

kram