Har funderat på detta med Bloggar contra Dagböcker.

Jag har skrivit Dagbok sedan jag var 10 år, vilket i sin tur visar sig ha blivit ett par hyllmeter böcker.

Vissa år/perioder har jag skrivit varje dag, vissa mer sporadiskt, allt beroende på den livssituation jag levt i. 

Ofta visar det sig att jag skrivit då jag mått dåligt, försökt analysera saker o ting för att hitta lösningar eller helt enkelt bara att skriva av sig det som just då tyngt mitt hjärta.

Naturligtvis även glädjeämnen eller annat som kännts viktigt, vilket gör att jag idag kan gå tillbaka och kolla upp diverse olika händelser, var o när det skede etc.

Jag har dagböcker/anteckningar -dag för daganteckningar- från min mormors mor i slutet på 1800-talet, från min mormors levnadstid samt min mammas. Ett sanslöst arkiv hur de levde på den tiden. Inga djupare yttringar inte - men väl beskrivit deras vardagsliv betr ekonomi, skvaller, sysslor etc..

Dåtidens Dagboksanteckningar vill jag idag mer likna vid dagens Bloggar.

Där man skriver om sig själv o sitt liv i allmängiltliga former, termer, sorger, glädjeämnen, sjukdomar som förväntas intressera andra.

Men den där innersta kärnan som egentligen kan tala om vem du är, uteblir oftast.

Det finns visserligen vissa bloggare som utger sig själva totalt och utan förbehåll, de är -för mig - de mest givande och intressanta. 

Jag tillhör inte dessa emellertid.

Är ganska försiktig med vad jag lämnar ut.

Bra eller dåligt?

Fegt eller klokt? Vet inte.

Däremot tror jag det kan bero på hur pass "bränd", utnyttjad jag/ man blivit i sitt tidigare liv eller också att jag har stark integritet - vilket jag egentligen aldrig uppfattat mig som att ha.

Jag som anser mig vara en öppen människa, kanske alltid dragit en gräns "hit men inte längre" - därav alla mina dagböcker, där ingen mer än jag själv kan bemöta mig..

Därför är mina bloggar heller inte bland de mest frekvent lästa (ler).

Själv har jag tyvärr inte använt mig av dagbokskrivandet de sista 3-4 åren. Har det hänt, är det ytterst sporadiskt.  

Jag känner att jag saknar detta, att för hand, med favoritpennan, på "skönt" mysigt papper skriva ner allt jag tänker o känner innerst inne.

Kan också vara en form av egenterapi.

Sådant känner jag mig inte kunna göra i en blogg.

Idag känns det som mitt bloggande på nätet,dels går fortare och är därmed inte lika "jobbigt".

Men det ger heller inte samma "förlösning" som det kan vara att för hand skriva, tänka efter, med den eftertänksamhet som blir följden.

Kanske bara jag som tänker, känner så....

Handlar väl om prioritering och att inte låta sig dras med i livets rutchbana. Tiden går alldeles för fort ändå.

Ett stort plus för övrigt betr dagens bloggande är att verkligen få en inblick i min familjs liv o görande, speciellt då de bor 80 mil bort.

XV-soppan väntar...........

Verkligen roligt träffa teatergruppen igen i torsdags. En del av killarna har växt huvudet högre än mig - de gick mig till midjan då de började. Blir varm i hjärtat.

Föreslog (desperat) att vi skulle skriva ett manus tillsammans istället för de 2 givna manus jag hade med. Lyckades förmedla en otroligt positiv, spännande, rolig, bekräftande känsla, då jag kom med mitt förslag.

(Man är väl skådis...haha)

Efter att vi haft en del nya improövningar, diskussioner etc fick de papper där jag bad dem skriva vilket tema de skulle kunna tänka sig och försöka vidarutveckla detta. Delade in dem i tre grupper för att få så många inriktningar som möjligt att förhoppningsvis kunna sammanställa till ett innehållsrikt manus. Det gav verkligen resultat känns det just nu. Överraskad blev jag över den samhällsmedvetenhet de visade då det gällde rent samhällspolitiskt, ekonomi betr trafficing etc etc....Häftigt.

Kanske jag ! kan komma loss till sist i alla fall (ler). Gruppen är mer än entusiastisk vilket betyder oöndligt mkt.

Om vi hinner bli klara till Butf är en annan fråga - men det skiter jag ett stort stycke i just nu.Inte det som är det viktigaste i den process som påbörjats.

kram

Tiden går alldeles för fort.

Hinner inte vakna förrän det närmar sig kväll igen.

Visserligen sov jag länge idag - också - eftersom jag skrattande föll i sömn efter att blivit grundlurad av Benjamnins medium. Vansinnigt roligt, speciellt som jag i efterhand kunde se oss alla framför mig, på alla de frågor vi ställde, hur vi funderade ut häftiga frågor som vårt medium till 99% svarade rätt på. Haha....

Bestämde mig i "morse" för en ickegöranåntingdag. Det är de dagar man tydligen får gjort en massa måsten som legat och väntat. Oförklarligt.

Har sorterat alla papper, pärmar, kastat gamla protokoll etc etc.

Strök !! en del tunikor som legat i högar.

Känns jävligt skönt ha det gjort - heja mig.

Och nu är klockan redan 5, det börjar mörkna ute, alla lampor tända...

Kram från en nöjd Quinna...