I full färd med att skövla undan allt som ligger

utspritt i mitt hem.

Blir ju aldrig färdig för bövelen.

En massa annat dyker upp framför näsan som

får mig att fastna.

Som nu.

Skit vilket - det springer inte ifrån mig - snarare tväörtom.

Solen skiner och jag vill gå ut!

Helst innan solen gått ner.

Det ska jag !

Måste handla rekvisita etc till teatern.

Hoppas nu det går på faktura som Inger sa.

Rep. igår gick bra.

Mina ungdomar tycks ha insett att det närmar sig

och lade verkligen manken till.

Själv upptäckte jag ett par scener vi enbart fluktat på.

Visserligen inte så långa -men ändå.

Börjar jag tappa stinget, fokus, struktur...?

Kanske dax lägga av efter 37 år i gamet...hm.

I gjorde en fantastisk scen igår....blev varm i både mage o hjärta.

Affichen är klar, utdelad och förhoppningsvis uppsatta idag.

Måste beställa fler...

Jag är mkt stressad - svårt komma ner i varv och det

är ingen behaglig känsla varken i kropp eller knopp.

Så mkt av denna vara brukar jag inte ha vid denna tiden

betr en uppsättning - fattar inte varför.

Det är alltid intensivt veckorna innan premiär-men inte som nu.

Troligtvis för jag ser mig ha för mkt kvar att fixa..

Värst nu är att hitta rätt musik samt hitta en som kan

sköta ljus/ljud. Annars går det inte.

Nu ska jag dammsuga....klä mig (fan kl är halv 2) och ut!!

"Det är så härligt att gå i solen, solen, solen...."

Fan vilket väder.

Kämpat mig fram på cykeln i kväll.

Vindkast som kastade cykel med mig åt sidorna.

Varit på styrelsemöte.

Inte mått så bra idag.

Huvudvärk, hjärtklappning, o kännt mig darrig.

Inte förkyld.

Troligen för mkt stress...

Bättre i morgon.

Hämta afficherna betr "Momo" som jag tycker blev bra.

Hade nog önskat mig mer färger men det blev en kostnadsfråga.

Nu ska jag nog lägga mig - om en stund - snart....

Känner mig mkt stressad.

Mkt som ska göras, kontrolleras, planeras...

Mkt annat som kommer emellan och stressen stiger.

Tröttsamt.

Helgen den 28-29/11 är enda ggn vi har tillgång till

scenen innan genrep.

Har påtalat både personligt och mail vikten av att alla kommer

 då det således är första ! och enda ! ggn vi kan lägga scenerna på plats.

Inte det lättaste och kommer ta sin tid.

Fick mail från en mamma til en av tjejerna att hon

inte kan komma den 28 för hennes mormor fyller år.

Jaha - så viktigt var det!

Fick sms från en annan tjej att hon inte kan komma samma dag

då de har nåt jubileum på hennes skola.

Problemet är att alla i gruppen är beroende av varandra.

A kan inte spela mot B som inte är där eller kalla på C som

inte heller är där....

Jag skiter snart i det.

De får stå sitt eget kast kan man tänka,

men helt enkelt är det inte då det går ut över de andra skådisarna.

Skrev till dem att de kanske kunde komma o gå tidigare.

Repeterar 10-14 ....hur svårt är det?

Alla dagar o tider fick hela gruppen i början av terminen

så alla kunde boka in dessa dagar och ev lämna

återbud i god tid.

Fick den färdiga affichen av E mamma som lagt ner ett

gigantiskt jobb på den.

Skickade den omedelbart till de som skulle trycka.

Fick mail att de små strecken i hörnen måste bort

om de skulle trycka dem.

Jaha, mamman är på jobb i Sthlm.

Skickade i alla fall ett mail där jag berättade vad som sagts.

Jävla pinsamt besvära så.

Hon svarade att jag skulle vidarbefodra bilden till henne

skulle hon försöka på plats i sthlm.

Jag misstänker emellertid att hon har originalet i sin

jobbdator i Mö.

Mkt annat är kvar för mig att göra....

Känner att det blir denna ggn...skiter i det sedan.

Blir bara så förbannad att inte få mer förståelse

-inte så mkt för min del då  det inte är jag som står på scenen

-utan för ungdomarna.

Hur kul känns det då man ska in på scenen

och inte vet vart man ska ta vägen....gå eller sitta eller...

Shit! Nu ska jag lägga mig.

Så har det varit helgrep både lö-sö.

Gabriel kom dit och fotograferade betr den affich

som Emmas mamma (grafiker) erbjudit sig göra.

Hur tacksam kan man inte vara för detta!

Det var snabba bud med bilderna

då Susanna endast hade denna helg på sig

att jobba med materialet.

Gabriel lyckades skicka bilderna på mail till hennes jobbmail

förhoppningsvis i tid.

Tyvärr saknades 2 deltagare på dessa.

Idag dök Gaby upp igen och tog bilder även på dem.

Hoppas han hann få iväg dem till S.

I annat fall får hon ta några av mina gamla-löser sig

Igår hann vi med en massa finlir i scenerna-kändes bra.

Däremot kom jag på mig att jag missat jobba med

en av tjejernas karaktär. 

Hon var ledsen då hon inte visste vad/hur hon skulle vara/agera.

Hennes självkänsla kände jag hade sjunkit ner till fotknölarna.

Kändes Inte bra alls.

Efter vi pratat vid en stund släppte det litet - men mer återstår.

Blir att verkligen bygga upp henne igen.

Sånt får inte hända.

Vilken tur att hon har tryggheten i gruppen att säga ifrån -tack o lov.

Sen flöt allt på i en jäkla fart.

Idag däremot - ramlade en hög softade tonåringar in !

De satte sig ner...tysta...tystnaden låg som en matta över rummet.

Trötta, håglösa, gäspande...knäppande på sina mobiler..

Tänkte febrilt hur jag skulle lyckas få upp energin i gruppen..

Satte på häftig musik på högsta nivå och de fick röra sig..få

igång blodomloppet i alla fall....

Sen snackades det !

Mycket att diskutera tydligen kring gårdagskvällen eskapader.

filmer de sett, andar o spöken de sett på riktigt! 

-hm-skrämde upp varandra, etc etc...

Alltså fokus kunde de idag inte ens stava till - trots att

de verkligen försökte!

Saken blev ju inte bättre av att jag bröt ihop i skrattsalvor

vid vissa tillfällen då det blev hur tokigt som helst,

betr vissa repliker ....och kunde inte sluta heller...

Försökte förklara vad jag skrattade åt....att det inte var ÅT DEM...

Ja så är det - vissa repdagar blir inte de bästa.

Men trots allt ett steg framåt premiär.

Blir full i skratt oxå att de numera protesterar vilt

betr mina förslag. Vissa av deras kommentarer är skitbra

andra direkt motsatsen kan man säga.

Gillar detta,  då det blir mer av ett större samarbete...känns bra.

Kom oxå på hur jävla mkt jag har kvar fixa.....

Alltid likadant - i alla nu 39 år jag jobbat med detta är det alltid samma sak.

Sista sekunden....nästan...

Ok det var detta jag hade i huvet nu då jag skulle skriva ett par rader.

Älskar dessa tonåringar...

Fan vad jag känner mig trött.

Man blir trött av att bara sitta stilla.

Tycker dagen har flugit iväg.

Skulle tränat men ångrade mig.

Bestämde mig för att jobba med mitt

manus, planera, söka musik etc.

Har inte full koll på det hela innan det är gjort.

Tiden går fort och kanske jag ska

slippa vara ute i sista minuten som vanligt.

Så blev det.

Insåg att det är alltför mkt som återstår

betr rekvisita, hitta rätt musik etc.

Göra program - trycka afficher - fixa foto mm.

I morgon ska min grupp fotograferas betr affichen.

Hoppas vi trots det hinner repa .

Till helgen har vi långrep.

Igår och idag har jag jobbat med en urgullig

tjej som ska söka scen skolan i Sthlm.

Jobbat med hennes 3 scener hon ska göra.

Slutresultatet är kanon bra !!

Hon är verkligen mkt duktig.

Hoppas det går vägen för henne.

Visst det heter ju Teaterhögskolan numera.

Själv skulle jag söka dit ett flertal ggr men

råkade bli gravid varje gång (ler)...

Shit happens - och det ångrar jag inte.

Mina barn är det mest värdefulla jag har i livet.

Kom just ihåg att jag sökte och kom in på

en teaterskola i London på 70-talet....

men valde mina barn den ggn oxå.

Alla mina gamla teater/dramakolleger från 70-talet

utvecklades till skådespelare, regissörer etc.

Jag har stannat kvar "på golvet" med mina

teatergrupper och faktiskt är jag nöjd med det.

Lyckan se barn/ungdomar växa upp, utvecklas -

inte bara inom teatern utan genom teatern oxå

utvecklas som människor, kan ingen ta ifrån en.

Bästa belöning man kan få.

Det var allt jag hade i huvudet i nuläget.

kram

Usch vad jag har känt mig konstig idag.

Ja, mer än vanligt kanske jag ska tillägga.

Molande huvudvärk hela dagen som ger mig

en känsla av att huvudet har fastnat i en sån

där rymdkapselhjälm där ljudet slår emot en

då man pratar.

Ja jag har ju inte pratat med ngn idag mer än

vid de tillfällen jag pratat högt med mig själv.

Trött oxå som bara den.

Just nu känner jag att jag börjar få den där

obehagliga känslan bakom näsan ner mot svalget

som förbereder en förkylningsattack.

Dessutom får jag vid ett flertal tillfällen

under dagen obehaglig hjärtklappning.

Man kan se slagen utanpå tröjan-konstigt.

Har absolut inte tid bli sjuk.

Kort tid kvar på teatern innan premiär .

Tänkte ta gris-sprutan.

Nu är det tyvärr så att min tid för denna

kommer inte förrän till julafton ungefär.

Är inte så viktigt med folk i min ålder tydligen

Spelar ingen roll för jag tänker inta ta emot

detta virus i min kropp.

Don´t try me era trynade baseluskvirusjävlar.

I morgon ska jag iväg o träna och basta.

Brukar kunna svettas ut ev angripare.

Nu väntar litet mat....hungrig.

                  Idag har jag tänkt mig en riktig sköna söndag..

Vaknade 08.00, fikade, läste SDS.

Lade mig igen och sov till 12.00 !

Ska sätta mig själv på prov idag och bara relaxa.

Hm.....tänker...låter märkligt...

Sätta  mig på prov innebär att:

vanligtvis vill jag helst veta vad jag ska göra under dagen...

verkligen fokusera på det för att få det gjort.

Tillfredsställelsen att ha gjort det...

Helst ha mkt att göra..Samtidigt -

som att då jag vet att jag ska på möte kl 18.00 tex..

så är jag hela den dagen fokuserad på detta,

vilket gör det svårare för mig att ta tag i andra saker

innan dess ?!

Ganska komplext...

Har jag ingenting egentligen planerat - eller -

typ småsaker som BÖR fixas men inte känns

viktiga för stunden....

blir jag rastlöst sittandes (jo, det kan man)

och trummar med fingrarna...

I de lägena brukar jag till sist (oftast) kasta

på mig jackan, gå ut på stan för att möta världen

eller gå till biblioteket som jag älskar...

Skrattar....alla har vi våra egenheter.....thats me.

Så mkt blev det av en av mig utkastad mening

-och nu sitter jag här...

Gårdagen var både jättemysig och frustrerande.

Var bjuden på middag hemma hos min älskade

Niclas/Bella tillsammans med mina nu vuxna

barnbarn och världens sötaste barnbarnsbarn

 -Vilja som har sitt namn värt namnet.

Tog moppen dit.

Fantastiskt god mat.

Nickes specialare -portugisisk kyckling med

hemmagjorda pommes, bulgur

som ingen annan kan laga som han,

bearnaisås samt en sås-sky att slå över

bulguren.

Åt alldeles för mkt-kändes som magen

stod i fyra hörn.

Myskväll tillsammans i den stooora soffan

pratade o pratade...Vilja sjöng!

Skulle köra hem vid 21-tiden - lagom hinna hem

se en film som började 21.30

Tycker inte om köra hem för sent.....

Kom lagom till Södervärn, svängde av in på

Möllan för att "gena" hem....

PLOPP!!!!! 

hopp hopp hopp hopp....vad FAN....

PUNKA på bakdäcket !

Jaha - av med hjälmen och promenera...

Att promenera med moppe, väska etc på

alla mörka smågatorna på Möllan är ingen "hit" direkt.

Gäng efter gäng av tonårskillar kom förbi,

fram till mig, ville prova moppen,

gasa med handtaget,

satte sig på den obefintliga pakethållaren etc...

Rädd ? Nej !

Men jävligt på min vakt.

Kändes som att retirera några år tillbaka i tiden

då jag arbetade mkt med "smågangsters" och

automatiskt intog den position jag hade då..

Även igår avslutades stundtals hotfulla incidenser

med ett skratt, leenden eller bara ett

"kom för fan så drar vi...."

Vilket jag oxå gjorde.

Tog senare gågatan som var upplyst hem.

Kramp i armen efter hållit moppen

med snedvriden kropp hela vägen.

Genomblöt av svett, då jag hade termobrallor på

eftersom det var kallt köra hela vägen.

Väl hemma kastade jag mig i soffan,

tog ett (2) glas vin, zappade på TV

och kröp i säng.

Nu väntar en utgift på ca 600:- för nytt däck etc.

Det får vara till jag får lön i dec.

Suck.

Men vad fan - det var framförallt en mysig dag på Almgården.

(En sak som slog mig då jag skulle låsa moppen

framkommen till Almgården var att det var så TYST där!

Ungefär som man kan uppleva det på landet eller

i Sandviken hos Patric ...

Almgården är landet för mig hahaha)

puss kram

Känner mig sorgsen idag.

Då tycker jag inte om att blogga.

Egentligen.

Ingenting jag vill skriva om här.

Känner bara enorm kärlek till dem det gäller.

Önskar jag kunde göra något.

Men det kan jag inte.

Livet är fullt av prövningar.

Inte bara en gång, utan gång på gång.

Känns hemskt stå bredvid och se andra lida.

Får vända blicken framåt och se positivt

på att en vändning sker.

Hoppas på ett lyckligt slut.