Tänker / känner med de drabbade!  

Idag har jag varit riktigt jävla duktig! Äntligen.

Hela lovet har jag väntat - inväntat - skjutit upp skrivandet - stressen har vuxit för varje dag - suck.

Idag hade jag bestämt mig !

Ingenting skulle få komma mellan.

Tog en kort promenad för att få luft - syresätta blodet.

Tvingade mig ta fram pärmar, noteringar etc och började stryka, lägga till personinstr., upptäckte att jag glömt en halv scen ?!....

Sen gick det av bara farten - som vanligt.

Satt från 14.00 - 18.30

Helt slut i huvudet.

Känner mig ganska nöjd - har "bara 10 scener kvar."

Tar jag i morgon.

Hade nästan gett upp att det skulle bli ngt - sant.

Är det svåraste manus / uppsättning jag jobbat med.

Tjoflöjt !

Dötrist - aldrig ngn som kollar - kommenterar mina bloggar...ok-egentligen skriver jag dem mer med utgångspunkt för mig själv - men.....

fantastikt fin affich!

Snart - den 18 november - har min kollega Maries tonårsgrupp premiär på "Sophie Scholl"...

Scen 1...Studioteatern / Maf Malmö..

Sophie spelas av min älskade Josefina !

Det är en jättebra pjäs - tror många sett filmen om Sophie Scholl...

Ser med spänning fram mot att se deras uppsättning och kan varmt rekommendera den!

kram  

urkassa bilder....men ändock...

Har för närvarande och fram till teat-festivalen i dec fullt upp.

Alldeles för mkt göra.

Min ungdomsgrupp ville ha en utmaning betr den uppsättning de skulle göra - vilket de fick.

"Pang Pang du e död" baserad på Columbinemassakern i USA -99 då 2 killar sköt ihjäl sina skolkamrater.

Vad jag inte hade förväntat mig var att det även skulle bli en så pass stor utmaning för mig!!

Hade bsolut inte förväntat mig dessa svårigheter.

Tog litet för mkt för givet att det "bara" var att göra "som vanligt"...läsa, planera i bilder, känslor etc...

sen var det bara att köra...hm...men där trodde jag mig om för mkt.

Har jobbat med detta i (tänker) 36 år - my god!   

Men - aldrig mött liknande svårigheter betr scenerier dvs  placering etc av skådespelarna...

Praktisk scenografi består endast av en s.k box typ kista samt 2 väggar och ett galler längst bak.

På 1 timme ska då skådisarna "fylla upp" scenen, inte enbart med sina ifrågasättande, hotande repliker etc.

Ngt måste hända - det går inte att bara stå där - hur effektivt känslofyllda replikerna än är...fan inte lätt.

Har fått börja jobba om igen - minutiöst-med manuset.

Dessutom måste jag ge ungdomarna redskap att uttrycka sina känslor som går upp o ner hela tiden ...

(hotfullt, bedjande, rädd, gråt, stolthet, aggressivitet,

berättande, kallt, förtvivlan, skadeglädje etc..hela spektrat - tufft för ett gäng 15-16 åringar)

Måste även hitta rätt musik - ljud som kan förstärka vissa scener - skriva program - göra affich - samt jobba med PR i rätt tid.

Ja, det är aningen stressigt - men det brukar alltid lösa sig till sist.

Suck - känner nog att jag inte är 20 år längre..  

I´ll be back....I belive...

   Tidsbrist orsakar denna bloggtorka.

Tänker återkomma senare idag....

Vaknat för tidigt idag - 06.37 vilket för min del innebär ytterligare ett djupdyk i bingen.

zzzzzzzzzzz

      haha...såg att det var nog ganska svårt tyda text i förra inlägget - tyckte det var kul skriva med färg men inte att texten skulle bli så miniminimini...

Igår var en mysig em/kväll hos Nicke/Bella.

God mat som vanligt - min son skulle blivit kock!

Träffade oxå Vilja (3 år) o Saga (3 mån)..

Urgosigt med babysar....!

Körde moppe hem - svinkallt.

Niclas lånade mig ett par termobrallor.

Dessutom gav han mig en reflexväst vilket han ansåg  jag alltid skulle ha på mig då jag kör moppe i vintermörkret.

Idag sken solen och jag tog en promenad i Kungsparken.

Tänkte avsluta med en kaffe på Slottskafet´.

Då jag kom dit mötte jag Lina med väninna i kön som oxå tänkte fika.

Köpte mig en kaffe och satte mig i solen och läste en pocketbok jag tagit med.

Solen värmde - vindarna var kyliga.

Sakta promenad hem igen.

Nu ska jag se Kalla fakta...

Idag tog jag fan i hågen, greppade handtaget på träningsväska och stack iväg till Forum.

Otroligt men sant.

Har inte tränat sedan juni och kännt hur jag blivit slöare, tyngre o osmidig.

Viktökning naturligtvis - inte kuligt alls.

Sedan en månad tillbaka har jag haft träningsväskan klar och ställt den på dörrmattan - som påminnelse.

Varje in/utgång har den kastade ilskna blickar på mig.

"Ja,ja tjata inte - jag ska, men inte nu - pallar inte - i morgon - kanske - hinner inte - jobbigt - blivit för tjock - för ful - alla är så smala och vackra där - måste göra detta först - och detta är ett absolut måste - vänta.."

Gick med mkt bestämda steg och fokuserad blick in och svidade om.

Upptäckte att min tidigare så rymliga träningströja "krympt" påtagligt   .

Fortsatte in till löpbandet och sprang exakt de 20 minuter den är inställd på!

Gick genom hela programmet, stretchade, duschade, bastade, solade (kostade på mig det som belöning trots bristen i kassan).

Hemma igen käkade jag 2 ägg = protein.

Hade glömt äta frukost..

Nu ska jag ha kaffe...